Långt från både norska kusten och de norrländska älvarna har Fogdö Lax hittat sin nisch. En liten produktion gör det möjligt att bedöva och slakta laxarna manuellt. Lagom syrenivå i vattnet och lagom trängsel i kassarna är viktigt för att laxen inte ska skadas.
Pelletsmaskinen bryter lugnet. En stilla vattenyta, där mörka fiskkroppar ses glida förbi i sakta mak, förbyts i ett frenetiskt plaskande där skummet yr och ”först till kvarn” gäller. Ett lågt surr kommer från det långa röret som spottar ut pellets gjorda på mald industrifisk och vete. När surret avtar blir vattenytan stilla igen, tills det är dags för nästa omgång mat.
Under ytan finns 75 000 regnbågslaxar i femton nätkassar. Det händer att det går hål på nätkassarna, till grannarnas stora förtjusning.
– I söndags var det några som hade fiskat ett flertal laxar, tio stycken ungefär. Då var det bara att börja leta hål i kassarna som är tillräckligt stora för att laxen ska komma ut, säger Lars-Åke Jansson.
Han driver Fogdö Lax tillsammans med sin mor Britt Jansson. I mitten av åttiotalet tog de över och rustade upp fiskodlingen, som ligger på Fogdö i Roslagens skärgård. Sedan starten har produktionen hos Fogdö Lax ökat från 10 till 50 ton regnbågslax om året. Det är en spottstyver jämfört med norska odlingar, men Lars-Åke Jansson är nöjd med den storleken och har inga planer på att utöka. Däremot har nätkassarna som håller laxen hunnit bli gamla och ska snart bytas ut, så grannarnas gratisfångster kan snart vara ett minne blott.
Lars-Åke Jansson tar fram en stor håv och rör om några tag i en nätkasse. Han lyfter upp några silverglittrande regnbågslaxar för att visa. De sprattlar vilt tills han vänder på håven och häller tillbaka dem. Regnbågslaxen är den i särklass vanligaste fisken på svenska fiskodlingar.
Hur många fiskar det är i varje kasse varierar beroende på hur gammal laxen är. Maxmåttet är tjugo kilo lax per kubikmeter. Annars kan fisken få skador av trängseln. De skador som ändå uppkommer beror på kollisioner med nätet, berättar Lars-Åke Jansson.
Större fiskodlingar kan bland annat göra sig impopulära hos grannarna genom att försämra vattenkvaliteten. Det är ingen fara med den mängd som Fogdö Lax odlar, intygar Lars-Åke Jansson. Däremot håller han noga koll på vattnet för att fiskarnas miljö ska vara optimal. Det största problemet om somrarna är syrebrist.
– Fiskarna kräver mera syre när det är varmt i vattnet, det går åt mera syre för att smälta maten. Så när det är varmt måste vi dra ner på utfodringen istället. Vi har syresättningsapparater också, för att korrigera syresättningen. Men det dör litegrann ändå.
En mätare på bryggan övervakar både vattentemperatur och syrenivå. Två stora rör pumpar ut syrerikt vatten i kassarna, och en stor propeller i kanten av odlingen hjälper till att föra in nytt och kallare vatten. Ändå dör upp till två till fem procent av fisken om somrarna, berättar Lars Åke-Jansson. Hinkar med fiskkroppar och några döda fiskar på odlingens brygga vittnar om problemet. Medan vi pratar går fiskodlingens tredje medarbetare, en anställd från Estland, fram till en kasse och håvar upp död fisk, något som är viktigt för att minska smittspridningen.
Fiskodlarens andra stora huvudvärk är vädret. Ibland kan det storma rejält hos Fogdö Lax.
– Efter en storm måste vi gå igenom alla förankringar och nät för att laga de som gått sönder.
Fisken klarar sig bra under stormigt väder, men det gäller att ha utrustning som står ut med påfrestningarna. Innan nätkassarna hade anläggningen stora rostfria metallkassar, och Lars-Åke Jansson berättar om en storm som var så stark att en av kassarna sjönk. Som tur var var det ingen fisk i just den kassen. En annan gång var det en ostlig storm som blåste in underkylt vatten från havet. Vattnet som blåste in var tjugo grader kallt.
– Då dog det tre-fyra ton ungefär, dom frös ihjäl. Det kan man inte göra någonting åt, säger Lars-Åke Jansson.
Förutom vattenkvaliteten ser han inga djurskyddsproblem inom fiskodlingen. Nya regnbågslaxar, som köps in från en fiskodling i Värmland när de väger runt 20 gram styck, får varsin vaccinationsspruta mot sjukdomarna vibrios och frunkolos innan de levereras till Fogdö Lax. Den odlade laxen smittas annars av sina vilda kamrater utanför kassarna. I och med vaccineringen slipper laxen antibiotikabehandling.
Efterhand som de växer sorteras fiskarna efter storlek, berättar Lars-Åke Jansson. Sorteringen görs runt tre gånger under en fisks livscykel, och sker både för hand och med hjälp av en maskin. Det är viktigt framförallt för mattillgången.
– Laxen växer olika och en del blir större och då äter de mer mat, och då får inte de små någonting.
På vintern går fisken i dvala under isen, och äter ingenting. När de är två-tre år gamla är det dags för slakt. Då har de växt från 20 gram till som mest två och ett halvt kilo styck. På större anläggningar händer det att laxen får svälta i några dagar innan slakt, för att bland annat minska mängden avföring i fiskkropparna, men det görs inte på Fogdö Lax. Här slaktar man löpande istället för att ta en kasse åt gången.
Fogdö Lax slaktar och förädlar all sin lax på anläggningen. Lars-Åke Jansson visar hur det går till. Med hjälp av en håv tas mellan tio och tjugo laxar åt gången upp ur kassarna och hälls ut på ett bord, för att sedan slaktas individuellt. Laxen bedövas först, genom ett slag mot huvudet.
– Vi klubbar dom i huvudet så de blir medvetslösa, sedan skärs laxen upp för att sedan rensas, sköljas och isas ner, säger Lars-Åke Jansson.
På många svenska anläggningar sker bedövningen med koldioxidgas, något som fått kraftig kritik för att orsaka onödigt lidande. Lars-Åke Jansson berättar att de testat koldioxidbedövning en gång men valt att hålla kvar vid den manuella metoden, av hänsyn till djuren.
För en liten odling som Fogdö Lax lönar det sig bättre att sälja förädlad fisk, och företaget har satsat på egen förädling ända från starten. Olika typer av rökning, laxost och laxpaté säljs till affärer, restauranger och på marknader i både Roslagen och Stockholm.
Han berättar att företaget varit tvungna att ändra sina rutiner i förädlingsprocessen på grund av EU-regler. På frågan om vad det största problemet med att driva fiskodling är svarar han utan att tveka.
– Myndigheterna. Det är så mycket papper, allt kontrolleras. Miljörapporter och statistik med mera. Miljörapporten ska innehålla hur mycket laxen äter, hur många som har dött, hur mycket lax det är på våren och hur mycket det är på hösten.
Trots att det innebär ännu mer pappersarbete – bland annat dokumentation varifrån fiskarnas foder kommer ifrån – vill de satsa på ekologiskt.
– Vi är ju inte KRAV-märkta men vi är småskaligt och närproducerat. Tanken är att det ska bli KRAV i framtiden.
Lars-Åke Jansson upplever att de kontroller som görs från länsstyrelsen handlar mer om livsmedelssäkerhet än djurskydd. Men fiskarnas hälsa kontrolleras av en fiskveterinär som kommer en gång per år. Veterinären kommer från Fiskhälsan AB, en branschorganisation som sköter kontrollerna på uppdrag Jordbruksverket. Lars-Åke Jansson är positivt inställd till veterinärkontrollerna.
– Det ligger i vårat intresse också, att hålla det bra. Mår inte laxen bra, då växer den inte.
