I fjol utfärdades 93 domar för djurplågeri. Endast tre ledde till fängelse. En ny brottskategori, grovt djurplågeri, bör införas, anser åklagare Jakob Holmberg, som fått det längsta fängelsestraffet för djurplågeri utdömt.
– När vi talar om djurplågeri måste vi hålla isär två typfall från varandra. Vanvårdsfallet och misshandelsfallet. Enligt rättspraxis ska vanvårdsbrotten dömas mildare, då uppsåtet och skadorna är allvarligare vid misshandelsfallet, säger Jakob Holmberg och förklarar:
– Ofta handlar vanvårdsbrotten om att ägaren av olika skäl tappat fotfästet, kanske genom sjukdom eller missbruk, och därför underlåtit att ge sina djur den skötsel de behöver.
Klor klipps inte, foder delas inte ut. Straffen blir sällan fängelse, istället blir det böter, i kombination med villkorlig dom och någon form av vårdinsats.
–Vanvården av djuren har inte varit något primärt utan är en följd av ohälsan. I misshandelsfallet är själva uppsåtet att skada djuret. Det ska straffas hårdare. Men än idag speglar de låga straffen vår syn på djur.
Jakob Holmberg fick år 2012 en 22-årig man dömd till 15 månaders fängelse för att under flera veckor misshandlat sin tikvalp, Sheva, innan han ströp den med plastpåsar. I både tingsrätt och hovrätt dömdes mannen till ett år och tre månaders fängelse – det längst utdömda straffet för djurplågeri i Sverige.
– Om gärningsmannen hade utsatt en människa för samma tortyr, som han utsatte hunden för innan han mördade den, hade han dömts till livstids fängelse. Straffsatserna speglar i viss mån vår syn på djur. Eftersom maxstraff för djurplågeri är fängelse i två år påverkar det väldigt starkt hur långa straff som faktiskt döms ut och hur långa straff som teoretiskt kan dömas ut, säger Jakob Holmberg, som anser att det vore bra med en ny kategori.
– ”Grovt djurplågeri” vore bra. Det skulle kunna innefatta de allvarligare misshandelsfallen, ett slags djurens motsvarighet till grov misshandel, synnerligen grov misshandel, mord och dråp. Då hade vi kunnat få upp strafflängden till, enligt min mening, en mer rimlig nivå, som speglar en modern syn på djur och djurhållning.
Vilken betydelse har åklagarens arbete för längden på straffen?
– Både åklagarens och utredarnas arbete påverkar resultatet oerhört mycket. Finns inget intresse av att vända på alla stenarna i en utredning om allvarlig brottslighet så kommer gärningsmannen att gå fri. Att tänka kreativt och ta in nödvändig bevisning som till exempel förhör med etolog kan vara avgörande, och därför bör både åklagare och utredare tänka till och lägga lite energi på själva saken.
Ibland finns ju uppgifterna redan, gärningsmannen kan ha berättat exakt vad han gjort. Så var det i fallet ”Sheva”. Men framför allt är detta en fråga för lagstiftaren. Strafflängderna måste höjas och en framkomlig väg för detta är att införa en grov variant av djurplågeri eftersom att grovt brott mot djurskyddslagen inte har gett önskvärd effekt, säger Jakob Holmberg.
Jakob Holmberg.
Text: Katarina Hörlin
Foto: Mostphotos (hundbilden) och pressbild åklagarmyndigheten (Jakob Holmberg)
