”Min hund är så dum så den klarar inte av sådant” är något jag ibland hört om hundar när jag pratat om aktivering och problemlösning. Den inställningen gör mig ledsen, och då inte bara för att hunden inte får möjlighet att prova på och utveckla sina förmågor. Det är också tråkigt för den påverkar andras syn på hunden.
Många hundägare verkar tyvärr omedvetna om hur mycket andras sätt att se på deras hund avgörs av vilken bild de själva ger av hunden. När vi lär känna en människa, använder vi våra ögon för att få ett synintryck och vi lyssnar på vad personen berättar.
När vi träffar en hund använder vi också ögonen för att skapa oss en uppfattning, men vi får sedan beskrivet av ägaren hur hunden är. Den bilden kan påverkas mycket av
ägarens egna personlighetsdrag och humör för stunden. En person som ofta jämför sin hund med andra hundar och som är irriterad på den för att den inte uppfört sig som önskat, kan uttrycka sig väldigt negativt om sin hund.
En person som accepterar sin hund som den är och brukar lyssna på den och uppfatta de känslor och uttryckssätt den har, uttrycker sig oftare mer positivt eller neutralt.
Det är vi hundägare som avgör om vi vill beskriva vår hund som ointelligent, styrd av sina instinkter och besvärlig, eller som klok, medveten och älskvärd. Vi kan på ett jargongartat sätt säga att den är som alla av den rasen, till exempel att en labrador bara har mat i huvudet. Eller så kan vi förmedla bilden av en unik individ som inte är någon annan lik
utan har sin egen personlighet, som är fascinerande att lära känna. Om vi vill att andra ska se positivt på vår hund, behöver vi fundera på vilken uppfattning vi ger dem.
På motsvarande sätt kommer vår hund att påverka hur andra ser på oss. Detta är många hundägare obehagligt medvetna om, vilket kan göra att vi skäms, försöker smyga undan eller komma med olika ursäkter.
”Min hund brukar aldrig göra så här, det måste bero på att han har ont i höften” kan vara ett sätt att urskulda en hund som gör utfall.
Men egentligen är det oss själva vi vill ursäkta. Vi vet att andras dom faller över oss som hundägare, att vi inte kan uppfostra eller handskas med vår hund. Sedan är det olika hur känsliga vi är för att känna oss dumma, en del bryr sig inte, men många plågas svårt av att tänka på hur andra ser på dem som hundägare.
Redan vårt val av hund, när det gäller ras och storlek, gör att vi riskerar att bli betraktade
på olika sätt. Stora hundar, och vissa raser, drar till sig mer uppmärksamhet och ofta en hel del fördomar. Så beroende på vad vi har för hund, hur hunden beter sig och hur känsliga vi är för att känna skam, blir situationer olika jobbiga för oss.
Men i grund och botten hänger det samman med det föregående – hur vi själva ser på vår hund och hur vi visar det för andra. Om vi accepterar vår hund som den är och förstår den utifrån de erfarenheter den har, blir allt så mycket lättare. Då behöver vi inte ursäkta
hunden och oss själva eller försöka förändra den så att den ska ”uppföra sig”. Vi blir istället kärleksfulla mot både hunden och oss själva, vilket kommer att påverka omgivningen till att se mer positivt på oss.
I ett större perspektiv är det inte bara synen på vår hund, oss själva och vår relation det
handlar om. Vi kan hjälpa till att skapa större empati för alla hundar om vi på ett positivt sätt berättar om dem som kännande och reflekterande individer med egna önskningar om sin tillvaro. Om vi visar våra känslor och berättar vad hundar betyder för oss, förstår andra hur fantastiska de är och vad relationen till dem kan ge oss människor. På så sätt kan vi också bidra till en vänligare och mer respektfull syn på hundar och deras rätt att få leva sina liv.
GÄSTEN Kerstin Malm är filosofie doktor
i etologi, författare, föreläsare
och samtalscoach.
Hon har haft beteendeklinik för hundar och lever tillsammans med Holly, som är med på bilden.
