– Besökarna blir djupt gripna. En dam föll i gråt. Vissa vänder i dörren. Jag är stolt över att få arrangera en utställning som visar djurs värdighet, trots att människor behandlat dem så hänsynslöst, säger Ingrid Pettersson, ordförande i Nybro konstförening.
I vintras flyttade fotografen Björn Lundblad in i ett gammalt trähus i Nybro. Det var byggt 1899 och hade tidigare både haft ett bageri och slakteri i gatuplanet. En kväll upptäckte han ett hål i väggen nere i källarförrådet. Hålet ledde in till krypgrunden och han anade att det stod något därinne.
– Jag lyste med min mobiltelefon och fick en chock när jag såg att någon hade ställt in en burliknande råttfälla, inuti den fanns flera mumifierade råttor. Det var fruktansvärt att se.
Hans grannar har berättat att när bageriet och slakteriet var igång hade de haft stora problem med råttor. Fällan Björn hittat hade aldrig vittjats, utan råttorna hade i takt med att de fångats fått självdö därinne.
– Hur kan man göra såhär mot djur? Jag var i chocktillstånd flera dagar. Samtidigt kunde jag inte sluta att tänka på dem. Till slut gick jag ner igen, tog ut fällan och tittade på dem. Det var som att var och en stelnat i dödsögonblicket i ett rop på hjälp! Men ingen hade hjälpt dem.
Minnen av egna upplevelser av hjälplöshet och sorg väcktes när han såg dem.
– Jag tänkte vad gör jag med det här? Deras liv och lidande får inte bara passera obemärkt.
Som fotograf bestämde han sig för att avbilda de nu rejält torra spröda små kropparna precis som de var.
– Jag arbetade med en storformatskamera från 1950-talet. Tack vare den kunde jag styra skärpan och poängtera vissa delar; munnen som i dödsögonblicket formats i ett sista hjälplöst ohört rop på hjälp och den lilla handen som in i det sista sträcker sig för att gripa tag i något.
Samtidigt var det en smärtsam process att avbilda dem.
– Jag fick avbryta arbetet flera gånger. Med tårar i ögonen är det svårt att se skärpan på mattskivan i kameran. Men det fick ta den tid det behövde.
Till slut valde han ut åtta svartvita bilder, som han tagit med utgången film. De lite fläckartade kanterna som uppstod tack vare att filmen var gammal gav en fin inramning.
– Jag tyckte att de ljusa partierna passade bra, svarta sorgkanter hade blivit för mycket mörker. Det ljusa lyfter ännu mer fram det som är viktigt i bilden.
Efter fotograferingen la Björn Lundblad tillbaka de små råttkropparna i utrymmet i väggen där han hittat dem.
– Jag satte en ståltråd framför ingången så att inga andra djur kunde ta sig in. Det kändes rätt att de fick föras tillbaka till sin sista vila där jag funnit dem. För mig var det viktigt att de behandlades värdigt, och att sätta tillbaks dem där de avslutat sina liv. Att föra bort kropparna och gräva ner dem skulle kännas som ett brott mot griftefriden. Att sätta tillbaka dem blev mitt sätt att tacka dem för att jag fått berätta om deras livsöde.
När samlingsutställningen på Gamla brukskontoret i Pukeberg, där fotografierna ingår, öppnade förra helgen slogs besöksrekord. Ingrid Pettersson, ordförande för Nybro konstförening, som arrangerar utställningen, är stolt över att kunna visa så djupt gripande fotografier.
– De åtta konstfotografierna av råttorna hänger i ett eget rum, vi har satt in en stol där och jag har aldrig sett så många besökare visa så starka känslor. Alla blev berörda. En dam föll i gråt. Vissa vände direkt i dörren, det blev för starkt för dem. Många blev kvar länge för att läsa texten som Björn skrivit om hur han ser på sina bilder och för att prata. Det var väldigt fint att se hur en så sympatisk och bra person som Björn Lundblad tog sig an allas reaktioner.
Förutom den höga konstnärliga nivån på fotografierna är budskapet viktigt, betonar hon.
– Hur bär sig folk egentligen åt mot djur? Hur har den som ställt in fällan bara kunnat lämna dem där? Det är ofattbart i all sin grymhet. Men det känns bra att i konstfotografiets form kunna visa hur dessa djur behandlats. De har gått en grym död till mötes men tack vare bilderna kan de få upprättelse. Jag fylls själv av en stor vrede när jag tänker på det lidande dessa levande varelser har fått utstå där i fällan.
– Det går naturligtvis inte att ha råttor i ett hus, men allt handlar ju om sättet som man avlivar djuren på! Inga djur ska behöva lida. Det är fruktansvärt men man kan ju se hur de stackars råttorna har försökt överleva genom att äta på varandra, säger Ingrid Pettersson.
Fotografen Björn Lundblad är själv inne på samma linje när vi talar med honom på telefon:
– Vi borde verkligen tänka igenom hur vi förhåller oss till djur generellt. Inte minst i sociala medier. Där kan vi se människor posera med gäddor som de precis dragit upp ur vattnet och slagit ihjäl.
Det stora bildflödet via just sociala medier där djur inte bara visas upp som jakttroféer utan även kan fotograferats utklädda som lustiga inslag eller döende i form av tjurfäktningsbilder har fått många att trubbas av, konstaterar han.
– Jag minns Nathalia Edenmont, fotografen som 2002 väckte enormt starka reaktioner med sina bilder där hon trätt upp vita döda möss på sina fingrar, och några år senare ställde hon ut nya bilder med kluvna djur. De bilderna väckte enorma reaktioner. Utställningen i Kungsträdgården bombhotades. Människor blev rasande. Hon fick polisskydd. Jag menar inte att hot är rätt men jämför vi reaktionerna då mot i dag så har vi trubbats av. Man vet inte om bilderna är sanna heller, det kan vara AI och man rycker bara på axlarna och bläddrar bara vidare. Det är hemskt att vi blivit så avtrubbade, särskilt när det gäller djur.
Samtidigt är reaktionerna som besökarna på konstutställningen visat ett tydligt tecken på att många människor känner empati.
– Alla samtal, alla tårar, alla skratt jag delade på vernissagen med besökarna får mig ändå att tro på att vi kan ändra världen. Det blev tydligt att den sorg jag känner delas av andra och vi är många som känner starkt med djuren, säger han och fortsätter:
– Med det sagt får man ändå konstatera att djurhållningen inom många områden inte går åt rätt håll. Jag tänker exempelvis på den stora kycklinguppfödningen på Öland som jag nyligen läste att Guldfågel ska bygga ut, här borde ju djurhållningen gå åt rakt motsatt håll. Vi behöver inte större besättningar, utan de behöver ju bli betydligt mindre. Men trots utvecklinge känner jag ändå ett hopp efter alla möten med människor som liksom jag känt en stor sorg när de sett bilderna av de mumifierade råttorna som ingen hjälpte. Vi kan hjälpa djuren. Steg för steg.
Utställningen pågår till den 27 september på Gamla Brukskontoret i Pukeberg.
Text Katarina Hörlin
Foto Björn Lundblad
Så säger lagen om att vittja fällor
Minst två gånger om dagen ska en fälla som är avsedd att fånga levande råttor vittjas. Svensk jaktlagstiftning gör ingen skillnad mellan vilda djur som orsakar skada och andra vilda djur.
”All jakt ska bedrivas så att vilt inte utsätts för onödigt lidande. Det gäller även för jakt med fångstredskap”, slår Naturvårdsverket fast.
Läs mer om fångstredskap här: Föreskrifter och allmänna råd
