Inför en fullsatt sal hölls i går kväll den största djurskyddspolitiska utfrågningen inför valet den 13 september. Att båda regeringspartierna Kristdemokraterna och Moderaterna avböjt medverkan möttes av kritik.
– Väldigt avslöjande att M och KD inte är här, sa Gunnela Ståhle, styrelseledamot i Djurskyddet Sverige efter debatten.
De tre stora organisationerna Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt och World Animal Protection Sverige hade bjudit in samtliga åtta riksdagspartier till ABF-huset i Stockholm för att ta reda på vilken djurskyddspolitik det blir efter valet om de får bestämma. Sex partier kom.
Frågorna spände över ett brett fält. Tillsammans med ett urval av de över 80 frågor som publiken sände in medan utfrågningen pågick gavs klara besked i var partierna står i allt från en minskad animaliekonsumtion till ett förbud av att gasa grisar med koldioxid.
Efter att nya smygtagna filmer, den här gången utfört av Djurens Rätt, visats i TV4:s Kalla Fakta, där döende snabbväxande kycklingar inte kunde andas eller resa sig inne i ett svenskt kycklingstall blev frågan om det är dags för politiska beslut för att sätta igång en utfasning av uppfödning av turbokycklingar brännande aktuell.
Alla partierna, utom Sverigedemokraterna, svarade ja, de kommer att arbeta för en utfasning av de snabbväxande kycklinghybridraserna.
– Jag tycker att man måste vara tydlig med kostnaderna här för svensk konkurrenskraft. Dessutom kan det inte stämma att 70 procent av befolkningen skulle vara emot snabbväxande kyckling när endast 1 procent köper långsamväxande, som finns i alla välsorterade livsmedelsaffärer. Skulle vi ändra djurskyddsreglerna här, då måste det göras i hela Europa, för annars kommer vi i Sverige att konsumera mycket mer kyckling från andra länder. Det är en komplicerad fråga, men jag konstaterar att efterfrågan är väldigt låg för långsamväxande kycklingar, sa Martin Kinnunen, SD.
Vad tänker du, Martin, om att det inte har funnits en kunskap om hur det ser ut för kycklingarna? frågade Djurens Rätts Sebastian Wiklund, som modererade utfrågningen tillsammans med Roger Pettersson, World Animal Protection Sverige och Åsa Hagelstedt, Djurskyddet Sverige.
– Ingen bransch inom lantbruket blir ju lika nagelfard som kycklingbönderna, svarade Kinnunen och fortsatte:
– Jag vill stå upp för de svenska kycklingbönderna, de har bland de hårdaste kraven i världen på djurvälfärd: ingen antibiotika ges i tillväxthöjande syfte, andelen kycklingar i varje besättning som far illa är ju liten, även om det ju är väldigt stora besättningar. Kunskapen om hur livsmedelsproduktionen ser ut och hur man kanske önskar att den var, där finns ju en diff! Människor bor långt ifrån där maten produceras.
99 procent av alla kycklingar som föds upp i Sverige är snabbväxande.
Liberalernas Elin Nilsson beklagade att vi återigen fått se bilder på kycklingar som lider svårt.
– Det är oacceptabelt och ovärdigt ett land där branschen säger sig värna ett högt djurskydd och en god djurvälfärd. Vi önskar att branschen tagit ett större ansvar och gått vidare själv med att fasa ut den här rasen mot mer långsamväxande. Nu ser vi ingen sådan vilja, tyvärr, och vi liberaler är beredda att gå längre och se till att det faktiskt blir verklighet genom lagstiftning. Det är dags att fasa ut turbokycklingarna. På ett ordnat sätt.
Vänsterpartiets Kajsa Fredholm sa att under de senaste åren har det gjorts flera avslöjanden om hur illa de snabbväxande kycklingarna och föräldradjuren har det.
– Och man har inte tagit några steg alls för att förbättra eller förändra. Görs det inga djurskyddskontroller på de här anläggningarna? Samtidigt har det gjorts kontroller som visat en massa fel. Men har branschen rättat till dem? Det känns som att branschen inte vill ändra något, och nu i det senaste avslöjandet vill ju branschen inte ens erkänna att det förekommer fel, utan man säger att det är enstaka fall, men det här är ju ett systemfel! Och apropå argumentet att konsumenter inte vill köpa långsamväxande raser: Det går inte överallt! Jag bor på landet, i Leksand, med tre stora mataffärer och det är väldigt sällan jag kan gå in och köpa filéer från långsamväxande kyckling. Utbudet finns inte. När vi fasar ut de snabbväxande kycklingarna kan vi dra lärdom från Norge, som har fått en lönsamhet i sina långsamväxande kycklingsorter, då det inte är lika många kycklingar som dör i hanteringen.
Centerpartiets Rickard Nordin varnade för att förbjuda enskilda raser och sa att det vore spännande att se en prövning av de snabbväxande kycklingarna utifrån djurskyddslagen.
– Någon får driva ett sådant fall. Om de här djuren lider måste det prövas mot befintlig lagstiftning. Med tanke på att lagstiftningen är rätt bra: testa! Så kanske problemet löser sig.
Miljöpartiets Rebecka Le Moine sa att det är vidrigt att vi låter detta ske.
– Det är verkligen inte ett undantagsfall utan rör 99 procent av de kycklingar vi föder upp i Sverige. Samtidigt som vi har en djurskyddslagstiftning som slår fast att avel som leder till sådant lidande ska vara förbjudet. Det är en extremt stor differens mellan det som vi i demokratisk ordning beslutat att vi ska skydda djuren mot, det värsta lidandet, och hur de här djuren, som vi ser på filmerna, lider. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är de som främst drivit den här frågan och från regeringen säger man att det måste ske på EU-nivå för annars kommer Sverige att tappa konkurrenskraft. Bla bla bla! Det här är ett sätt att skjuta bort frågan och inte ta ansvar. Jag tänker att om det är så att det står ”Varning för känsliga tittare” innan filmerna visas, när det vi ser är baksidan av den kycklingindustri som är norm för Sverige: är inte det ett systemfel? Och är inte det vårt förbannade ansvar som politiker att ändra på det i så fall?
Hennes svar möttes av kvällens första applåd.
Fler konkreta frågor som ställdes :
Vill ni förbjuda koldioxidbedövning vid slakt av grisar?
– Ja! svarade Vänsterpartiet (”Så här kan vi inte ha det! Det har gjorts reportage om grisars lidande och finns det andra metoder måste vi byta direkt”, förklarade Kajsa Fredholm), Liberalerna (”Vi har inte tagit ställning för ett förbud i svensk lag, men djur ska inte utsättas för onödigt lidande och här skulle man kunna använda CAP-stöd för omställning till en annan metod”, förklarade Elin Nilsson) och Miljöpartiet (”Jag vet inte om folk är så pass modiga att man vågar titta på de här filmerna som finns inspelade av grisarnas sista skede. Det är väldigt fruktansvärt att höra deras skrik. Läser man på om vad koldioxiden gör med slemhinnorna, vilken extrem stress och panik djuren har, och hur långdraget det här kan vara, så tycker jag att vi återigen har ett moraliskt ansvar att göra vad vi kan för att fasa ut det här. Det finns alternativ. Det är för naivt att tro att branschen själv skulle lösa detta. Det skulle behövas ett uppdrag till en myndighet med ett slutdatum. Det går att göra om den politiska viljan finns. Myndigheterna arbetar ju på uppdrag av regeringen! Vi skulle behöva en myndighet som jobbar med djurskydd och ha en minister som har ett särskilt ansvar för djuren.” sa Rebecka Le Moine.)
– Nej, svarade Sverigedemokraterna (”Det är viktigt med förbättrade avlivningsmetoder för djur, sen svarar jag alltid väldigt ärligt på frågorna och jag tycker inte att politiken i det här läget ska gå fram med ett förbud för det finns ingen bra ersättning man omedelbart kan införa. Men jag har goda förhoppningar om att det kommer”, sa Martin Kinnunen).
– Ja och nej, svarade både Centerpartiet (”Vi har inte tagit ställning till en enskild metod, samtidigt ska djur inte utsättas för onödigt lidande. Vi behöver lita på myndigheterna” sa Rickard Nordin) och Socialdemokraterna (”Vi behöver börja fasa ut detta och se till att det finns forskning och utveckling av alternativa metoder. Samtidigt som vi måste se till att den här produktionen inte bara flyttar utomlands” sa Åsa Westlund).
Vill ditt parti minska konsumtionen av animaliska livsmedel?
– Ja, svarade Miljöpartiets Rebecka Le Moine och förklarade att ”vi borde säga köttöverkonsumtionen, eftersom vi äter väldigt mycket kött i dag jämfört med några decennier sedan. Förutom av klimat- och folkhälsoskäl går det inte att komma undan från att kött är en produkt av någon annans liv, av djurs liv. Så bryr man sig om att det ska vara färre liv som går åt för vår diets skull, ja då är det det enklaste sättet att minska antal dödade djur och risken för lidande”.
– Ja, svarade Vänsterpartiets Kajsa Fredholm och förklarade: ”Vi vill se en minskad konsumtionen men samtidigt får var och en bestämma själv. Hade fler valt hållbart svenskt producerat kött, som KRAV-certifierat, och valt bort importerat hade konsumtionen minskat”.
– Nej, svarade Socialdemokraternas Åsa Westlund och förklarade: ”Egentligen skulle jag kanske svara både ja och nej. Ur ett klimatperspektiv bör det minska, däremot är det är extremt känsligt att som politiker bestämma vad andra människor ska äta. Jag tror på att ställa krav på att maten ska ha ett visst koldioxidavtryck sedan får man själv bestämma”.
– Nej, sa Sverigedemokraternas Martin Kinnunen och förklarade: ”Människor ska själv bestämma vad de ska äta givetvis. Vårt problem är att det äts för lite svenskt kött i Sverige. Vi behöver ju öka svensk köttproduktion enormt mycket. Vi borde kunna vara en stor exportör”.
– Nej, sa Centerpartiets Rickard Nordin och motiverade: ”Jag tycker att vi missar den stora poängen om frågan är om vi ska minska köttätandet. Då pratar vi om kött, men inte om vilken sorts kött som vi ska äta. Hälften av den svenska köttkonsumtionen är importerad. Om vi hade börjat att fasa ut den och äta mer svenskt och mer vegetariskt hade vi kommit jättelångt. Ska vi klara de naturbetesmarkkrav som EU ställer på oss – och som är rimligt att ställa på oss – hade vi behövt ungefär 100 000 fler betande djur. Dessa ska vi sedan ta om hand när de inte kan beta längre och då behöver vi hitta en marknad för det. Vi behöver prata mer om vilket kött vi äter än om vi äter kött”.
– Ja och nej, sa Liberalernas Elin Nilsson och förklarade: ”Staten ska inte styra vad jag som individ äter, det är grundläggande. Samtidigt är det bra om vi minskar köttkonsumtionen av djur som kommer från andra länder där det hållits under bedrövliga förhållanden. Det finns ju också ett värde i att vi får fler betande svenska djur”.
Vill ditt parti behålla beteskravet för korna i mjölkproduktionen?
– Ja, svarade alla utom Sverigedemokraterna, som motiverade sitt ställningstagande såhär:
– Vi vill ha kvar betet, vi vill ha fler betande djur, men vi vill också ha flexibla regelverk som optimerar djurens välfärd. De kommer att se olika ut på olika typer av lantbruk. Det största djurvälfärdsproblemet i dag är gamla stallar där djuren står uppbundna, sa Martin Kinnunen.
Kommer ditt parti att driva frågan om en återinförd finansieringen till Sveriges 3R-center?
– Ja! svarade samtliga.
Med hur stor summa?
– 40 miljoner kronor/år, svarade Kajsa Fredholm, Vänsterpartiet.
– Vi vill återställa den finansiering som var i början av mandatperioden. 15 miljoner kronor som får räknas upp en del, svarade Elin Nilsson, Liberalerna.
– 40 miljoner kronor/år, svarade Rebecka Le Moine, Miljöpartiet och tillade att när Tidöregeringen i början av den pågående mandatperioden tog bort den öronmärkta finansieringen lyfte Miljöpartiet frågan i utskottet, ”där flera av er är med” sa hon och tittade på paneldeltagarna. ”Då var det inte en grön lapp som gällde från Sverigedemokraterna och Liberalerna, utan det här tyckte de att man skulle lösa på annat sätt, vilket man aldrig gjorde”, berättade Le Moine.
– Vi ska inte bara fastna i 3R-centret utan det finns mycket annat vi också behöver göra. Vi vill se ökade statliga satsningar på alternativa metoder, sa Rickard Nordin, Centerpartiet.
– Jag instämmer i vad Rickard säger och sen kanske även branschen får vara med och ta ansvar för att hitta bättre metoder, sa Åsa Westlund, Socialdemokraterna.
– Frågan har blivit uppförstorad, det är inte så att arbetet mot djurförsök hänger på exakt hur många enskilda miljoner som det här centret har. Jag tror att det skulle funka bättre om centret var placerat någon annanstans än hos Jordbruksverket, svarade Martin Kinnunen, Sverigedemokraterna.
Se hela debatten här: Vilken djurskyddspolitik får vi efter valet?
Text Katarina Hörlin
Foto iStock & Katarina Hörlin
”Bra debatt – tydligt var partierna står”
Så gick tankarna hos åhörarna inför och efter debatten.
Carin Götblad, polismästare vid NOA, Nationella Operativa avdelningen:
– Det här är en viktig debatt, djur tillför samhället så mycket. Djurskyddet
har gått bakåt i Sverige. Att den lagstadgade rätten till sommarbete för kor försöktes tas bort under mandatperioden visar att vi inte kan ta den befintliga djurskyddsnivån för given. Demokratin är skör och engagemanget så viktigt.
Men djurskydd engagerar väldigt många; jag har aldrig fått så mycket kredd och uppskattning i mitt yrke som när jag som länspolismästare för
polismyndigheten i Stockholms län 2011 införde en särskild djurskyddspolis.
Just nu finns många områden som behöver förändras, som gris- och
kycklingindustrin, hade människor sett hur djuren behandlades hade det inte
fått fortgå. Jag ser fram emot att höra debatten och kan konstatera att det är
tråkigt att inte alla partier är här. Det hade jag förväntat mig. Djur – precis
som människor – är levande varelser med känslor och behov men de saknar
egna röster därför vilar ett särskilt ansvar på oss människor.
Annika Anastasio, djurvän och tidigare styrelseledamot i Jaktkritikerna:
– Jag har svårt att välja en fråga som är särskilt viktig när det kommer till djurskyddspolitiken, det finns så många! Men ett perspektiv som ofta saknas när det kommer till vilda djur och jakt, är alla de människor som bor på landsbygden nära rävar och grävlingar. De har många gånger byggt ett band mellan sig och dessa vilda djur. Jag möter ofta människor som berättar hur fint det är med grävlingen
eller räven som tittar förbi dem varje kväll. Helt plötsligt kommer den
inte längre. Då har den skjutits. 50 000 – 60 000 rävar skjuts varje år i
Sverige. Jag och många med mig ser ingen som helst mening med denna
jakt som i många fall bara är ”ett nöje” för vissa jägare. Rävar har rätt att
finnas. Jag önskar att rösterna från alla de landsbygdens människor som
lever nära rävarna och uppskattar samexistensen når fram till riksdagen.
Erling Bjurström, professor emeritus vid Tema Kultur och Samhälle, Linköpings universitet:
– Det var en bra debatt! Framför allt för att den visar ganska tydligt var de
olika partierna stod. Likaså var det väldigt talande att Moderaterna och KD
inte var här. Det var också intressant att med retoriken från Sverigedemokraterna; de pratar alltid mycket om djurskydd, men när det kommer till kritan konkret i frågorna är det alltid nationalism, konkurrens och ekonomism som styr. Sedan
blev jag väldigt imponerad av Miljöpartiets språkrör och jag tyckte även Centerpartiets Rickard Nordin var väldigt bra. Starkast engagemang hade ju miljöpartisten Rebecka Le Moine. Det var inte bara en retorik, utan man kände att hon känner verkligen för
det här och hon kämpar för det. Det gjorde starkast intryck!
Gunnela Ståhle, ordförande för Vi Konsumenter & styrelseledamot i Djurskyddet Sverige:
– Det är ju väldigt avslöjande att Moderaterna och Kristdemokraterna inte är här!
Sedan tycker jag att Miljöpartiet skickar lite olika signaler; miljöpartisten Emma
Nohrén var här om dagen med i ett program som Ekobranschen höll i där hon bads välja en ekologisk produkt. Då sa hon att hon gärna skulle välja ekologiskt kött, naturbeteskött. Och jag håller med henne; djurhållningen har sin roll i lantbruket! Det är som Centerpartiet sa under debatten här att ”det gäller ju att välja kött från rätt djur” som konsument. Jag vill också, precis som Rickard Nordin (C), ha 100 000 fler betande djur i Sverige. Men jag blev lite bekymrad när jag hörde Rebecka Le Moine i dag, var står Miljöpartiet egentligen? Jag tycker att Miljöpartiet är otydlig.
Läs mer inför valet!
Här står riksdagspartierna i 10 brännande aktuella djurskyddsfrågor
