Monsterkyckling på tallriken

DSC_0453

Dela artikeln:


En kyckling når idag sin slaktvikt dubbelt så snabbt som för femtio år sedan. Den tuffa aveln ligger bakom förändringen som skapar stort lidande för många kycklingar. Och alternativ för den medvetna konsumenten saknas.

Kycklingarna ska gärna ha stora bröstmuskler som växer snabbt. Följden blir bland annat benproblem eftersom benen inte orkar bära upp den stora kroppen.
-Sett till antalet individer är slaktkycklingarna det största välfärdsproblemet vi har idag, framförallt på grund av aveln, säger Ylva Esping, journalist och författare till boken Monsterbiff till middag.

Hennes bok har inspirerat till titeln på dagens seminarium Monsterkyckling på tallriken som idag arrangerades av förbundet Djurens Rätt. Ylva Esping själv, representanter för de politiska partierna i jordbruksutskottet samt för föreningen Sveriges Konsumenter debatterade djurskyddsproblemen för kycklingarna.
-Vi behöver komma åt aveln som behöver rikta in sig mer på hälsa, säger Helena Leander från Miljöpartiet.

Sara Karlsson från Socialdemokraterna håller med men tror det är svårt att komma åt aveln lagstiftningsmässigt.
-Det är lättare att förändra krav på utrymme och berikning, säger hon.

Staffan Danielsson från Centerpartiet tror inte på mer lagar och regler.
-Om vi ställer tuffare krav kommer importen istället öka och det förbättrar inte för kycklingarna, säger han och menar att vi måste föra debatten internationellt.

Åsa Coenraads anser att det största problemet för slaktkycklingarna är att uppfödare inte följer de krav som finns.
-Kontrollerna måste bli bättre, säger hon.

Eftersom det bara säljs kött från snabbväxande kycklingar i Sverige saknas alternativ för den medvetna konsumenten som kan tänka sig att betala mer för köttet. Även den ekologiska är av samma ras. Att importera andra kycklingsorter blir kostsamt. Ett moment 22 tycker Helena Leander.
-Om det inte finns ett utbud är det svårt att visa att det finns efterfrågan, säger hon.

Staffan Danielsson anser att man borde erbjuda ett långsamväxande alternativ. Han kan se ett system att ge bidrag till de som växlar om. Helena Leander är skeptisk till det.
-Hur mycket pengar vill man lägga på att bidra till djuruppfödning, frågar hon sig.

-Man kan fråga sig varför branschen inte gör mer, jag tror inte de ska vara så rädda på att satsa. I min butik är det till exempel nästan alltid tomt på ekologiskt kött i disken, säger Ylva Esping.

 

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Konsument, Lantbrukets djur/häst/. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.