Omtvistat grytprov på grävling


Dela artikeln:


Grävlingen ligger ihopkrupen i en metallbehållare. Bara ett galler skiljer den från hunden som har i uppgift att skälla i åtta minuter på den. Det pågår prov av hundar inför grytjakt.

Grävlingen anländer i en liten plåtlåda. Den får gå in i en rund, cirka en meter bred, metallbehållare. Till behållaren går uppbyggda gångar som efterliknar dem i ett riktigt gryt. Provgrytet sköts av Upplands grythundsklubb och ligger på Svenska Jägareförbundets anläggning Östermalma. Idag ska jag få se hur en träning och prov av grythundar går till.

Erik Blomberg är där med sin Jack Russel Kyria som aldrig varit i ett gryt förut. Hon är mycket ivrig när hon närmar sig grytet. Hon tvekar när hon ska krypa in i gångarna men efter en stund fattar hon grejen och springer fram till grävlingen och börjar skälla. Ett galler skiljer henne från grävlingen. Tomas Larsson är grythundsdomare med över trettio års erfarenhet av grytjakt och grythundar. Han studerar grävlingen genom fyra hål i taket på metallbehållaren. Då och då sticker grävlingen upp sin nos genom hålen men Tomas petar ned den igen.
– För att bedöma hunden tittar jag lika mycket på grävlingens reaktion som på hundens arbete. Om grävlingen till exempel lägger huvudet mot gallret eller sätter bakdelen till så är det ett tecken på att den är uppretad av hunden och vill attackera, på så vis kan jag bedöma hundens arbetssätt, säger han.

Målet, berättar Tomas, är att hunden ska stanna en bit ifrån grävlingen och skälla på den under åtta minuter. Totalt ska hunden klara uppgiften på femton minuter för att bli godkänd. Man säger att hunden låser fast grävlingen i grytet till dess jägaren hunnit gräva sig ned och kan skjuta den. Vid grytjakt på räv är det hundens jobb att få räven att fly upp ur grytet.
– Hunden ska ha tillräckligt med mod och självbevarelsedrift. Den ska inte vara för vek men heller inte för skarp och attackera grävlingen för då kan den bli skadad, berättar Tomas.

Om Kyria är en nybörjare är Anja Svenssons Border Terrier en riktigt rutinerad grythund som redan klarat provet. Hon vet precis hur hon ska göra, rusar in i gångarna och snart blir det ett högljutt skällande borta vid grävlingen. För att jag ska få se hur en olämplig hund agerar hämtar Tomas sin gamla trotjänare Putti, nio år.
– Han var bra förut men nu kan jag inte använda honom. Han blir för aggressiv mot grävlingen och skulle råka på en del stryk ifall jag släppte ned honom i ett riktigt gryt.

Nu biter istället Putti frenetiskt på gallret in till grävlingen. Totalt släpps fyra hundar ned i grytet denna kväll. Ganska representativt för hur en provkväll ser ut berättar Tomas.
– Oftast är det fyra till fem hundar som testas under max en timme. Det brukar finnas tillfälle varannan vecka på grythundsklubbarna som sköter provgryten. En grävling används ungefär åtta gånger per år så mesta tiden går den i hägnet, säger Tomas.

Hur mår grävlingen?
– Man ser att grävlingen inte blir särskilt upphetsad, inte rädd. Ofta lägger den sig bara ned och gör ingenting, säger Tomas.

Just situationen för grävlingen har varit det som gjort proven så omdiskuterade. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA fick 2001 i uppdrag av regeringen att studera hur grävlingarna upplever proven. Resultatet visade att grävlingarna under försöken fick förändrade halter av stresshormon, förändringar i hjärtfrekvens, kroppstemperatur och beteendeförändringar. SVA:s bedömning var att proven påverkar grävlingen i samma utsträckning som under jakt och att de inte var förenliga med djurskyddslagen. Flera myndigheter och organisationer krävde att proven skulle stoppas men de fortsatte efter några justeringar. Frågan är nu åter aktuell då utredaren av nya djurskyddslagen föreslagit att proven bör förbjudas.
– Det skulle vara helt förödande. Proven behövs för att veta om hunden klarar att gå ned i ett gryt och för att veta vilka hundar man ska avla på. Utan proven går det inte att ha grytjakt, säger Kjell Bräster som är konsult för Svenska Kennelklubbens jakthundskommitté.

Varför är det viktigt med grytjakt?
– Grytjakten är viktig för att kunna göra eftersök och att förhindra smittspridning av till exempel rabies, tuberkulos och rävens dvärgbandmask. Det är också nödvändigt att kunna jaga grävlingar som ställer till besvär under hus. Dessutom är det mycket viktigt för viltvården att man kan jaga räv och grävling, säger Kjell Bräster.

Man måste kunna bevara kunskap om grytjakten både hos jägaren och hunden menar Tomas Andersson.
– Det är ett gammalt kulturarv att jaga såhär, säger han.

Marcus Olsson från Svenska Jägareförbundet menar att jakten också är viktig för att den ger många jaktmöjligheter. Markägaren ger gärna tillåtelse för jakt på predatorer. Skulle grytjakten förbjudas skulle antalet jaktdagar i skogen minskas.
– Och det är lika mycket rekreation för jägaren att jaga i gryt som att gå ut och jaga älg, det är en stor naturupplevelse och jaktglädje. Jakthundars arbetssätt i gryt skiljer sig inte åt från jakthundars arbete på landlevande djur som till exempel älg och vildsvin, varför vi har svårt att förstå ifrågasättandet av grytjakten som jaktform, säger han.

Djurskyddet Sverige är emot både grytanlagsproven och grytjakten.
– Grävlingen utsätts för onödig stress under proven och grytjakten är oetisk och bör förbjudas. Jakten innebär mycket skador både på hundar och bytesdjur, säger Djurskyddet Sveriges förbundsordförande Sven Stenson.

Att det skulle vara för eftersök som grytjakten är viktigt det tror han inte påeftersom det nästan aldrig förekommer att påkörda grävlingar anmäls till polisen.
– Är det någon som skulle inbilla mig att det skulle komma ett eftersöksekipage åkande för att ta reda på en trafikskadad grävling? Behovet av grythundar för eftersök vid jakt bedömer jag är mycket litet. Om man till exempel jagar med ställande hund har grävlingen inte chans att ta sig ända till grytet ifall den skadeskjuts, då skulle hunden först ta den, säger Sven.

Jakten som ett sätt att minska smitta bland vilda djur är komplicerat. Det menar Henrik Uhlhorm biträdande statsveterinär på SVA.
– Det är svårt att svara på om jakt ger positiva eller negativa effekter. Om man kan skjuta just det drabbade djuret är det bra och får man ner antalet djur så kan det leda till minskad smittspridning. Men jakten kan också leda till ökad smittspridning. Vid jakt förflyttar sig djur vilket sprider smitta. Andra djurarter kan ta plats i det smittade området och rörelsen ger ökat smittspridning, säger han.

Vaccinering av vilda djur kan vara ett alternativ.
– Det gjordes bland annat i Finland där man la ut beten med rabiesvaccin till
djuren men det är inte heller hundraprocentigt. Det kostar pengar och kan i värsta fall leda till resistens mot vaccinet för att djuren får i sig för liten mängd av läkemedlet, säger han.

Går det att jaga räv och grävling med andra  metoder?
– Ja, grytjakten är bara en slags jakt. Man kan jaga med hund ovan jord eller vaka utanför grytet, men det är mycket tidskrävande, säger Marcus Olsson.

Sven Stenson anser att det effektivaste sättet att jaga grävling är att göra det på natten med en stor hund som söker upp och sedan ställer sig och skäller på grävlingen.
– Då rullar den ihop sig på plats och jägaren kan gå fram och skjuta den, säger Sven.

Problematiken med att grävlingar gömmer sig under hus anser han också går att lösa genom andra jaktformer.
– Man kan vaka och skjuta grävlingen när den kommer ut, den måste ju ha mat. Man kan också ställa ut fällor eller lägga ut mat för att få fram djuret. Men det är ingen som orkar lägga ned tiden på att jaga på detta sätt, säger han.

Han hoppas att den nya djurskyddslagen kommer att förbjuda proven.
– Det är dags att äntligen stoppa både proven och grytjakten som är onödiga och otidsenliga.

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.

Det här inlägget publicerades i Vilda djur. Bokmärk permalänken.