Anmälan påverkar, menar djurskyddsinspektörer

Mus i lab_Medium

Dela artikeln:


Inspektörernas anmälningar leder sällan till åtal. Trots detta stoppar en anmälan ofta ett försökmoment som gått över gränsen, menar djurskyddsinspektörer. Från och med årsskiftet ska försöksdjursverksamheten kontrolleras oftare.

Husdjur och lantbruksdjur ska skyddas mot lidande. På den punkten är djurskyddslagen glasklar. När det gäller försöksdjur handlar det istället om olika nivåer av lidande – en viss mängd anses vara accepterat, beroende på hur stor nytta människor kommer att ha av försökets resultat. Därför behandlas varje försöksansökan i de etiska djurförsöksnämnderna, och får tillstånd att tillfoga djuren ett visst mått av lidande. Så länge det har godkänts av en etisk nämnd räknas det som lagligt.

Djurskyddsinspektörernas kontroller går därmed ut på att se om forskarna överskrider sina tillstånd – det vill säga om försöken orsakar större lidande än vad som är tillåtet enligt försökstillstånden. Enligt Olof Leander, djurskyddsinspektör på Länsstyrelsen i Stockholm, är det därför viktigt att vara påläst om tillståndens innehåll och anläggningarnas verksamhet. Han berättar att inspektionerna fokuserar på de försök som innebär störst lidande för djuren.

– Vi tittar på vad de specifikt har genomgått, räknar ihop antalet moment, och så har man veterinärbesiktning på dem. I det etiska godkännandet finns avbrytningspunkter och slutpunkter. Vi kräver att de ska respekteras, säger han.

Om inspektören anser att lidandet har överskridit gränsen som anges i tillståndet görs en åtalsanmälan. Brottsrubriceringen kan vara till exempel djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen. Men anmälningarna leder nästan aldrig till åtal och rättegång, utan läggs ned av åklagaren. Henriette Bonde, djurskyddsinspektör i Skåne och styrelseledamot i Djurskyddsinspektörernas Riksförening, tror att det beror på kunskapsbrist hos åklagarna.

– Man är inte så insatt i djurskydd, djurskyddsärenden och djurskyddslagen. Jag tror att vi måste bli bättre på att överklaga deras nedläggningar och ifrågasätta varför de lagt ned. Men vi har resursbrister och är underbemannade så det är inte alltid man hinner göra det, säger hon.

Olof Leander menar att en åtalsanmälan ofta tas på allvar, trots att den inte leder till rättsliga följder.

– Ingen driver ju det här vidare om vi upptäcker det, naturligtvis. Kommer vi med ett påpekande så avslutar man ju den delen av försöket.

Det nya EU-direktivet ställer nya krav på djurskyddsinspektörerna, något som Henriette Bonde tycker är positivt.

– Den största påverkan är det lagkrav som säger att vi måste kontrollera en tredjedel av alla anläggningar som har tillstånd varje år, och det kommer innebära att vi måste göra många fler kontroller än vi gjort hittills. Vi får också en tydligare lagstiftning att ha i ryggen när vi är ute och kontrollerar, säger hon.

Stockholm är det enda länet i landet där det redan utförs tillräckligt många kontroller för att uppfylla EU-direktivets krav, enligt Henriette Bonde. För de övriga länen innebär det ökad arbetsbörda. Trots att fler inspektioner kräver mer resurser har länsstyrelserna inte fått mer pengar att röra sig med, berättar Henriette Bonde.

– Vi får prioritera om helt enkelt, säger hon.

 

Plågsamma djurförsök

• Länsstyrelsen i Stockholm gjorde i mars 2011 en sammanställning över de aktiva studier i länet där djur utsattes för försök av ”avsevärd svårighetsgrad”. Avsevärd svårighetsgrad är kategorin för de försök som innebär mest lidande.

• De sammanställda tillstånden gällde cirka 120 000 möss, 30 000 råttor samt ett mindre antal djur av andra arter. Enligt Olof Leander, djurskyddsinspektör på Länsstyrelsen, är siffrorna förmodligen liknande nu, två år senare. Det framgår inte av sammanställningen hur många av djuren som deltog i själva försöken och hur många som endast användes i avel för att få fram rätt genetisk bakgrund.

• Siffrorna skvallrar om fruktansvärda plågor. Till exempel användes 27 000 möss, 15 000 råttor och 900 marsvin i artritförsök och så kallade EAE-modeller, där en nervinflammation framkallas.

•”Artritmodellerna ger stora och i många fall långvariga smärtor. EAE-modellerna gör djuren förlamade och medför stora välfärdsförluster. Det förekommer att djuren får gå länge i försöken”, skriver Olof Leander i sammanställningen.

• Listan fortsätter med tusentals möss och råttor i försök med bland annat nervskademodeller, där syftet är att framkalla smärta. Får och grisar utsätts för tunga operativa ingrepp, ofta med stympning som en del av försöket. I vissa försök av avsevärd svårighetsgrad är lidandet mindre, som i tumörforskningen, eller svårbedömd, som i toxicitetstester.

Läs även:
Forskningens förbrukningsvara. På Karolinska Institutet används apor i forskningen.
”Slapphänt hantering av aporna”. Djurrättsalliansen protesterar.
Nytt EU-direktiv infört – Ska arbeta för att ersätta djurförsök.

Micke Hanås

Vikarierande redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Djurförsök. Bokmärk permalänken.