Osäker slaktbedövning döms ut i rapport

Osäker slaktbedövning_Foto_iStockphotoJordbruksverket kan idag inte säga om bedövning med koldioxid kommer att förbjudas.

Dela artikeln:


Koldioxidbedövning innan slakt är den vanligaste metoden på svenska fiskodlingar, trots att den är osäker och stressande. En rapport från Sveriges Lantbruksuniversitet, där metoden döms ut av forskare , har precis lämnats in till Jordbruksverket.

Fiskodling är framtiden. Det tycker i alla fall den svenska regeringen, som 2007 tillsatte en utredning över hur svenskt vattenbruk skulle kunna utvecklas. Globalt sett växer branschen snabbast av all matproduktion, och står nu för ungefär hälften av all matfisk som konsumeras.

Eftersom odlad fisk ”hålls av människan” omfattas de av djurskyddslagen. Ändå har tillämpningen av lagen, som förbjuder onödigt lidande, släpat efter. Användningen av koldioxid som bedövningsmetod inför slakt är förbjuden i Norge – men i Sverige är metoden fortfarande utbredd.

Anders Kiessling är professor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid Sveriges Lantbruksuniversitet. På uppdrag av Jordbruksverket har han och en grupp kollegor författat en rapport om risker vid slakt av odlad fisk. Rapporten, som lämnades in i augusti, är starkt kritisk till metoden att bedöva fiskarna med koldioxid innan slakt.
– Våra data styrker det som man har intuitivt tagit som grund för beslut i Norge, där man har förbjudit koldioxid. Idag i Sverige använder man nästan uteslutande koldioxid för bedövning. Fisken upplever koldioxiden som väldigt aggressivt och stressande. Den allmänna lagen för slakt av djur gäller ju även för fisk i Sverige, det vill säga att den ska avlivas genom avblodning, att den inte ska stressas mer än nödvändigt och så vidare, säger han.

Olika arter skiljer sig åt och djurskyddsproblemen beror på vilken art som odlas. Enligt Anders Kiessling är smittskydd, slakt och utbildning av personal de viktigaste områdena att fokusera på för att förbättra djurskyddet. För att undvika smitta är det viktigt att hålla rent från död fisk. Det är något som alla odlare inte tar på tillräckligt stort allvar, menar han. När det gäller rutinerna kring slakten – bogseringen av kassarna till kajen, håvning eller pumpning av fiskarna till slaktanordningen på land, hur länge de tvingas ligga i luften i väntan på slakt – skulle djurskyddet kunna förbättras med utbildning.
– I princip kan man säga att de flesta odlarna är väldigt positiva till att lära sig, och därför skulle utbildning vara en viktig del, säger han.

I Sverige är det glest mellan odlingarna, och det lönar sig därför dåligt med stora, centrala slakterier. Istället sker slakten oftast i anslutningen till odlingen. Anders Kiessling och hans kollegor arbetar nu med att konstruera och utvärdera en slaktapparat som kan ersätta metoden med koldioxidbedövning innan slakt.
– Slagmaskin är väldigt effektivt, speciellt om man kombinerar det med automatkniv som strupskär samtidigt. Problemet man har är, om man har lite fler fiskar, att du kan få väldigt många fiskar som ligger och sprattlar på bordet i väntan på att bli inmatade i maskinen. Fisk har väldigt tunna gälar, och de kollapsar i luft, och det betyder att de upplever kvävning. Det är som om någon drar ner en plastpåse över huvudet på dig.

Problemet kan lösas genom att man bedövar fiskarna med elchocker innan de tas upp för att matas genom maskinen, menar Anders Kiessling. Han hoppas på att rapporten som just lämnats in till Jordbruksverket kan bidra till att det kommer ett regelverk kring slaktmetoder för odlad fisk.
– Jag tror att odlarna är väldigt villiga att ta till sig ett regelverk bara dom vet vad dom ska satsa på. De flesta odlarna har ett intresse av att få en så ostressad fisk och en så human behandling som möjligt. Sen finns det väl alltid någon som avviker, säger han.

Eurogroup for Animals, en organisation som arbetar med påverkan på EU-nivå och som representerar många av unionens djurskyddsorganisationer, har listat ännu fler problem med fiskodling. De största djurskyddsproblemen är trängsel i odlingarna med fenskador som följd, sjukdomar och beteendestörningar, parasitinfektioner, slaktmetoder, svältning före slakt och genmanipulation, menar organisationen.

Det finns forskning på vad som är lagom trängsel för olika fiskarter. EFSA, European Food Safety Authority, har sammanställt forskning inom området och gett ut hållandeguider för de vanligaste arterna, men inte ens där har man satt ner foten över vad som är bra tätheter.

Enligt Sara Gabrielsson, djurskyddsexpert på Jordbruksverkets vattenbrukskansli, är det inte så enkelt som att minska trängseln i kassarna.
–  Man kan ha väldigt mycket problem om man har för mycket fisk i samma kasse, men man kan ha lika mycket problem eller ännu värre om man har för lite fisk. Då blir de territoriella, beroende på vilka arter det är. Det är ett problem som är ganska svårt att vägleda i och lagstifta i, säger hon.

Helena Kättström, djurskyddschef på Jordbruksverket, menar att det är för tidigt att säga vad rapporten kommer att resultera i. Hon berättar att myndigheten kommer att jobba med frågan under hösten och komma fram till hur de ska gå vidare. Hon vill inte säga om det kan komma ett förbud mot bedövning med koldioxid.
– Vi ser rapporten som ett viktigt underlag och nu håller vi på och bearbetar och processar den, och diskuterar vad det här innebär och hur man bäst går vidare med det. Är det rekommendationer, är det föreskrifter, vad är det bästa vi kan göra? Det vet vi inte idag, säger hon.

FAKTARUTA:
Norge är världsledande inom laxodling – norska företag producerade nästan 1,3 miljoner ton förra året. Jämfört med det är den svenska produktionen blygsam – år 2010 producerades nästan 8000 ton regnbåge, som är den vanligaste fiskarten i svenska odlingar. Det mesta av Sveriges odlade fisk exporteras, och vi importerar istället vår lax från Norge.

20-25 procent av världens samlade fångst av fisk och skaldjur blir fiskmjöl och fiskolja. Det mesta används till djurfoder, bland annat till fiskodlingar. En allt större del blir också till fiskoljekapslar.

 

Micke Hanås

Vikarierande redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Fisk. Bokmärk permalänken.