Har två egna kor på ett kotell

Familjen Wallton-Ådahl köper kött från två egna kor på ett kotell. ”På så vis vet vi att köttet vi äter kommer från djur som har haft det bra”

Familjen Wallton-Ådahl bor fyra trappor upp i Stockholmsförorten Telefonplan. Middagen är just avslutad när jag ringer på dörren. Ekologisk lax med bulgur och blomkålspure stod på bordet idag men nu torkar pappa Mats av den svarta vaxduken och frågar om jag vill ha kaffe. Från ugnen doftar en limpa förföriskt.
– Vi äter bara ekologiska saker säger Lilly sex år. Och vi har haft en spindel på dagis som vi matat med gräshoppor. Fröken var rädd för spindlar men hon höll i en i alla fall.

Lillebror Bo visar stolt upp fyra fingrar på frågan hur gammal han är.  Tvätten hänger på tork och leksaker pryder vardagsrumsbordet. Man kan tro att familjen Wallton-Ådahl är som vilken barnfamilj som helst, tills man tittar i frysen. Kotunga, lever, halskotor och späck är några av de köttdelar Mats visar upp. Karin Wallton och Mats Ådahl har egen ko på kotell, eller för närvarande faktiskt två, kossan Morsan som ska slaktas i höst och stuten Jeane-Pierre som ska slaktas våren 2015. I somras åkte de och hälsade på dem i Ångermanland. I ett par år har de köpt kött från kooperativet Norrbete. Där kan man köpa en hel ko som man sedan får levererad hängmörad, styckad och vacuumförpackad. Kilopriset är 150 kronor och med varje förpackning kommer också en beskrivning vem djuret är och hur det levt. Mats visar lappen som följde med i förra lådan. Där står bland annat: ” Kossan hette Mulatten och var ledarko i flocken på Tjärnbotten i många år. Ät henne med vördnad.”

Hur känns det att äta upp ett djur som ni har träffat och som ni får beskrivet vem det var?
– Det känns absurd men bra. Förut har jag tänkt att jag inte kan hålla på att äta kött när jag inte kan ta ansvar för hur djuren haft det. Nu har vi sett var djuret har gått och betat och de verkar ha det jättebra. Men visst var det konstigt när vi träffade Morsan i somras som var så stor och imponerande och dessutom hade en kalv och då tänkte jag, ska vi äta upp henne? Man får respekt för att det är levande djur, säger Karin.

Karin var förut vegetarian av djuretiska skäl och var först motsträvig till att köpa en hel ko.
– Jag tänkte att då kommer vi ju att börja äta mer kött. Nu äter vi mer kött just när vi har fått leverans men sedan äter vi mindre när det är svårare bitar som måste tillagas, sådant som måste kokas länge och som man bara kan göra på helgen, säger hon.

Mats var inte särskilt engagerad i djurfrågor när de började köpa kött från kotell. Först var det ett sätt att köpa gott och nyttigt kött. Men ju mer han lärde sig om djurhanteringen desto mer betydelsefullt blev det hur djuren haft det. Särskilt efter ett besök under slakten.
– Jag tog ledigt från jobbet och åkte upp och  var med när de slaktade djuren på kotellet. Det var en stark upplevelse. Jag var lite chockad i början, döden hängde sig kvar. Men det var väldigt nyttigt att se och djuren blev väldigt respektfullt hanterade, säger han.

Innan hade Mats inte vetat något om djurindustrin och att äta kött  var något han tog för givet.
– Men ju mer man lär sig, ju mer bryr man sig. Nu när jag har börjat tänka på hur kött produceras kan jag inte köpa vilket kött som helst. Det känns som ett svart hål, det finns kanske bra alternativ i affären men det går ju inte ha någon koll på hur djuren haft det, säger Mats.

Att det skulle vara bra bara för att det är svenskt det tror Mats inte på. Han kan reta sig när han får reklamen från COOP där de handlar för det mesta.
– Det är bara reklam på billigt kött, inte en enda ekologisk vara. Det säger sig självt, är det för billigt kan det inte vara bra. Ska det bli förändring krävs att handeln tar bort dåliga alternativ, de skulle inte köpa in vissa produkter, säger Mats.

Karin skrattar lite och säger att det skulle bli lite som en planekonomi.
– Man kanske inte kan förbjuda det dåliga men man skulle kunna subventionera det som föds upp på ett bra sätt. Det borde inte vara så svårt att gå små, små steg i den riktningen, säger hon.

Eller så får man tilltala folks ego för att få en förändring föreslår Karin. Att det är mer hälsosamt att inte äta stressade djur. Själva har de fått mycket bättre blodvärden sedan de började köpa ko från kotellet. Och så långt det går försöker familjen att köpa ekologiskt.
– Ibland finns det inte ekologiska varor till exempel när vi är på landet och ibland är de slut. Men då har det heller inte blivit något kött, då äter vi något annat. Ibland är utbudet jättedåligt, de ekologiska ostar är oftast trista. Och det är svårt med kyckling. Där finns det inte riktigt någon bra, vi köper Bosarps ekologiska kyckling när det finns, men annars avstår vi från kyckling.

Karin gäspar några gånger.  Klockan börjar bli mycket. Det är strax läggdags för barnen och brödet ska ut ur ugnen, jag tackar för mig och tar hissen ned.