Djurskyddet Sverige ställer sig kritiskt till Naturvårdsverkets beslut att tillåta jakt på 110 lodjur under 2011.
– Stammen är för liten för licensjakt, säger Sven Stenson, förbundsordförande.
Cirka 10 000 jägare anmälde sig till årets licensjakt på lodjur som inleddes den 1 mars. Naturvårdsverket beslutade att totalt 110 lodjur får skjutas i elva län. Omfattningen varierar från enbart skyddsjakt i söder till full beslutanderätt i norr och delegation med tak i mellersta Sverige.
Licensjakt tillåts trots att det enligt Henrik Andrén, Grimsö forskningsstation, knappast finns något utrymme för lodjursjakt under 2011 om man vill att lodjurspopulationen ska ligga över den av riksdagen beslutade tillfälliga miniminivån på 250 familjegrupper. Även utan jakt 2011 är sannolikheten 67 procent att lodjurspopulationen ligger under 250 lodjursfamiljegrupper vintern 2011/2012.
I dag finns uppskattningsvis endast cirka 1 250 lodjur i Sverige, vilket är en kraftig minskning. För bara några år sedan fanns 2 000 individer. Det faktiska antalet kan dock vara ännu färre. Orsaken är att metoder som används vid inventeringen av lodjur gör att samma familjegrupp kan räknas upp till fyra gånger, rapporterar Vetenskapsradion.
Djurskyddet Sverige är inte emot skyddsjakt på enstaka individer men anser att Naturvårdsverkets beslut att tillåta licensjakt allvarligt försämrar artens chans till överlevnad på sikt och skickade i mars ett öppet brev med kritik till Naturvårdsverket.
Positivt är dock att Naturvårdsverket i år inte tillåter lodjursjakt med fångstredskap.
– Det är mycket glädjande. Djurskyddet Sverige tar starkt avstånd från fällfångst som jaktmetod, säger Sven Stenson.
Som skäl för beslutet anger Naturvårdsverket bland annat att en rapport om fångstredskap för lodjursjakt visat att det finns behov av att undersöka vilka skador som fångsten medför. Naturvårdsverket och SVA – Statens Veterinärmedicinska Anstalt – förbereder därför en test av de fångstredskap som tillåtits för lodjursjakt.
Djurskyddet Sverige anser att den utvärdering som planeras inte är något motiv för att tillåta fällfångst av lodjur i samband med jakt. Det finns redan en studie, gjord av SVA på uppdrag av WWF, som visar att en stor andel fällfångade lodjur drabbas av stress, panik och fysiska skador. Av de 289 fällfångade lodjur som undersöktes hade hela 46 procent träflis i mage och tarm, nio procent hade tandskador och 17 procent kloskador efter att de försökt ta sig ut ur fällan.
Liknande observationer har tidigare rapporterats vid fällfångst av lo och andra rovdjur. Djurskyddet Sverige anser att resultaten från rapporterna utgör tillräckligt underlag för att permanent förbjuda fälljakt på lodjur. Något som under några år förbjöds utanför renbetesområdet, men infördes på nytt 2008.
