Den svenska vargstammen bör uppgå till 450 individer för att vara livskraftig, enligt regeringens utredare Lars-Erik Liljelund.
– Antalet är för litet för att genetiskt rädda den svenska vargstammen, säger Sven Stenson, förbundsordförande, Djurskyddet Sverige.
Regeringen tillsatte i juni 2010 en rovdjursutredning under ledning av Lars-Erik Liljelund. Delbetänkandet har överlämnats till miljöminister Andreas Carlgren. Bedömningarna av bevarandestatusen är biologiskt och vetenskapligt grundade. För att bedöma vargens status har en grupp internationella forskare granskat de olika bedömningar som svenska forskare tidigare gjort. Utredningen har också haft hjälp av forskarna i de skandinaviska rovdjursprojekten.
Utredningen slår fast att vargens bevarandestatus är långt ifrån gynnsam. Inaveln är för hög och att antalet vargar för få. Orsaken är ett otillräckligt genetiskt utbyte med vargbestånd i Finland och Ryssland. Inavelsgraden uppskattas till i genomsnitt 30 procent, vilket är mer än vad parning mellan helsyskon resulterar i. Enligt utredningen bör inavelsgraden minskas till under tio procent. Det behöver åtgärdas i ett första steg genom till exempel invandring eller utplantering av djur.
Före licensjakten 2010 uppskattades det skandinaviska vargbeståndet till mellan 252 och 291 individer. Ett provisoriskt referensvärde för den svenska delen av det skandinaviska vargbeståndet bör anges till 450 vargar, enligt utredningen.
– Det är bra att man vill ha fler individer, även om antalet är för litet för att genetiskt rädda den svenska vargstammen, säger Sven Stenson, förbundsordförande, Djurskyddet Sverige.
– Det är i och för sig glädjande att utredaren föreslagit ett provisoriskt gränsvärde för varg som ligger högre än vad vargmotståndarna ständigt för fram. Men ett gränsvärde i sig är principiellt olyckligt, säger Sven-Erik Alhem, rovdjursansvarig, Djurskyddet Sverige.
Båda är överens om att licensjakten på varg måste stoppas.
– Så länge man bedriver licensjakt på varg med tillhörande illegal jakt har vargen ingen chans att genetiskt överleva på lång sikt. Korridoren från Ryssland/Finland är helt stängd på grund av renbeteslandet, därmed är chansen till nya avelsdjur obefintlig, säger Sven Stenson.
– Förutom att få bort den urskillningslösa licensjakten måste den förkastliga illegala jakten på varg mer allmänt fördömas. Alla måste hjälpas åt att avslöja de hänsynslösa och grymma tjuvjägarna, säger Sven-Erik Alhem.
Han beklagar också mediernas många gånger onyanserade bild av vargen.
– Varje incident som inträffar, där varg är inblandad, utnyttjas negativt på ett sätt som inte alls äger någon motsvarighet när det gäller våra andra stora rovdjur.
Inte heller järvens bevarandestatus är gynnsam. Stammen består av cirka 650 individer, vilket är långt ifrån referensvärdet på 850 djur. Populationen ökar vilket gör förutsättningarna goda för en gynnsam bevarandestatus inom en ganska snar framtid.
Den skandinaviska björnpopulationen beräknas bestå av 3 300 individer, vilket är fler än någonsin under modern tid. Referensvärdet för björnar är satt till 1 800 djur. Ökningen går inte lika snabbt som tidigare på grund av utökad jakt.
Enligt utredningen har Sverige i dag 1 500 lodjur, vilket överskrider referensvärdet på 1 200 individer. Bevarandestatusen anses därför gynnsam. Genetiskt sett har lodjuret en god status med mycket få tecken på inavel. Genflödet underlättas av att lodjuren kan röra sig fritt inom hela Skandinavien och Finland.
Rovdjursutredningens delbetänkande har skickas ut på remiss. Slutbetänkande ska lämnas till regeringen senast den 1 juli 2012. Utredningens slutsatser blir tillsammans med remissvaren ett underlag till Sveriges nästa rapportering om rovdjurens bevarandestatus som ska skickas till EU-kommissionen 2013.
