Många kommuner vill ställa krav på djurskydd när de upphandlar mat. Men de flesta har dragits inför rätta av grossisterna. Domarna har varit motsägelsefulla och en rättspraxis har efterfrågats hos många. Men en sådan låter vänta på dig. Högsta Förvaltningsdomstolen meddelade i veckan man inte tar upp fallet med Rättviks kommun.
Det var 2009 som Rättviks kommun började sin upphandling. Politikerna i kommunen var överens om att man ville ta hänsyn till djurskyddet och tog hjälp av Miljöstyrningsrådet när de ställde krav på mjölk, mjölprodukter, kött och ägg.
Rättvik ville bland annat att hönor ska ha tillgång till sandbad, sittpinne och värprede, grisar ska få strö som ger sysselsättning och att deras svansar får inte kuperas. Mjölk ska komma från kor som får gå på bete och antibiotika ska bara ges om djuren är sjuka. Dessutom ville de att kött kom från djur som inte transporterats mer än åtta timmar och som slaktats med bedövning.
Kraven skulle kommunen kontrollera bland annat genom att köpa certifierade varor som har en viss märkning. Detta innebär att varorna har ett eget kontrollsystem för att få bära märkningen. Dessutom hade de tänkt att begära in en skriftlig redogörelse från leverantören hur de kontrollerar sina varor samt att kommunen själv skulle göra stickprover.
Grossisten Martin & Servera ansåg att de djurskyddskrav kommunen ställt var otillåtna eftersom de gick längre än EU:s miniminivå för djurskydd, dessutom ansåg de att det var omöjligt för kommunen att kontrollera kraven. Martin & Servera överprövade upphandlingen i Förvaltningsrätten.
Som första domstol i Sverige ansåg förvaltningsrätten i Falun att kommunen fick ställa djurskyddskrav och dömde till Rättviks fördel. Det här var i augusti 2011.
Men domen överklagades av grossisten och Kammarrätten ändrade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten menade att Rättvik inte kunde kontrollera de krav de ställt och krävde därför att upphandlingen skulle göras om. I domen som kom december 2011 skrev Kammarrätten att det inte räcker att leverantören försäkrar att de har haft egenkontroll på hela varukedjan och att de själva intygar att djurskyddskraven kommer att uppfyllas. En fristående person eller organ måste göra kontrollen av varje vara. Att kommunen själv genom stickprover skulle kontrollera slakterier och gårdar köttet kom från godkändes inte.
Sigtuna kommun hade i sin upphandling ställt liknande djurskyddskrav och liksom Rättvik tänkt kontrollera dem genom stickprovskontroller och en försäkran från leverantören. Sigtuna kommun förlorade i förvaltningsrätten men kammarrätten i Stockholm gav dem rätt. Domen kom i februari 2012.
Rättviks och Sigtunas domar i kammarrätterna står alltså mot varandra och gör rättsläget osäkert för kommunerna. Både grossister och kommuner har efterfrågat att Högsta Förvaltningsdomstolen ska ge besked om hur upphandlingslagen ska tolkas.
