Grossisterna har systematiskt dragit kommunerna inför rätta. Här kommer en sammanfattning om vad som har hänt de senaste åren.
Mellan åren 2007 och 2010 överprövade grossisterna majoriteten av kommunernas upphandlingar. Under den här perioden hade en del kommuner formulerat sina krav att de ville upphandla i enlighet med svensk djurskyddslagstiftning vilket ju inte är tillåtet eftersom det blir hinder av import från andra EU-länder. Men även kommuner som ställde allmänna djurskyddskrav som gick längre än EU:s miniminivå överprövades.
En dom i kammarrätten i Göteborg 2010 blev vägledande för ett tiotal efterföljande domar. Rättspraxis som skapades av den domen bygger på helt felaktiga tolkningar av EU:s direktiv. Det hävdar förbundsjuristen på Sveriges kommuner och landsting Mathias Sylwan som hjälp många kommuner i upphandlingsmålen. Förenklat handlar det om att Göteborgs kammarrätt hänvisat till EU-principen att en vara som får säljas i ett EU-land måste få säljas i alla andra länder. Om en kommun skulle ställa krav som innebär att en vara som får säljas i ett EU-land inte kan komma ifråga så skulle det innebära hinder för import. Det är inte tillåtet, bara om det finns särskilda skyddsintressen. Och särskilda skyddsintressen skulle enligt kammarrätten användas sparsamt.
– Kammarrättens dom är en radikal omtolkning av EU:s upphandlingsregler. Den innebär att den upphandlande kommunen som huvudregel inte får ställa några drivande krav. Jag känner inte till något annat EU-land där man tolkar EU:s upphandlingsregler på detta sätt, säger Mathias Sylwan.
Han menar att EU-parlamentet och EU-kommissionen i själva verket uppmanar myndigheter att ställa drivande krav på ett hållbart samhälle. Och att det i EU:s direktiv för upphandling finns bestämmelser som säger att man får efterfråga produkter med till exempel miljömärkning.
– I Parlamentet vill man nu lägga till skrivningar i Upphandlingsdirektivet som tydliggör detta, säger Mathias Sylwan.
En svängning i domarna kom hösten 2011 när förvaltningsrätten i Falun dömde till Rättvik kommuns fördel och sa att de fick ställa djurskyddskrav. Martin & Servera valde att överpröva Rättvik till kammarrätten men backade på en punkt. Man tyckte inte längre att kommunens djurskyddskrav var otillåtna och att kommuner gärna fick ställa djurskyddskrav. Däremot ansåg Martin & Servera att djurskyddskraven inte gick att kontrollera och att man därför var tvungen att överpröva upphandlingen. Kammarrätten dömde till grossistens fördel.
Sedan kom domen i kammarrätten i Stockholm som gav Sigtuna rätt att ställa djurskyddskrav. Det finns alltså domar som visar att kommuner får ställa djurskyddskrav och andra domar som visar att de inte kan det. Rättvik överprövade till Högsta Förvaltningsdomstolen men fick inte prövningstillstånd, rättsläget är därför osäkert.
