Svenska Jägareförbundet får 35 miljoner per år för att ge dig och mig objektiv information om jakt och viltvård. Vi tittar närmare på hur upplägget ser ut.
Alla som jagar måste betala en viltvårdsavgift på trehundra kronor per år. Pengarna samlas in av Naturvårdsverket och förvaltas av Kammarkollegiet i en viltvårdsfond. Fonden finns för att vårda alla vilda däggdjur och fåglar, alltså inte bara de jaktbara. Regeringen bestämmer hur pengarna ur viltvårdsfonden ska fördelas. De går till jägarorganisationer och myndigheter till exempel Naturvårdsverket och Polismyndigheten. Mest pengar får Svenska Jägareförbundet för det så kallade allmänna uppdraget. Uppdraget består till största delen av information, nästan 35 miljoner kronor av totalt
49,6 miljoner går till det. Målet är att allmänheten ska få objektiv och lättillgänglig information om jakt, jaktbara viltet, viltvårdsfrågor och viltforskning. Myndigheter ska också få objektiva yttranden om jakt. Dessutom ska markägare, jakträttsinnehavare och jägare få information om praktisk jakt, viltvård och det jaktbara viltets utveckling.
Bo Sköld är generalsekreterare för Svenska Jägareförbundet. Han tycker upplägget med viltvårdsfonden och det allmänna uppdraget är en smart lösning. Den blir samhällsekonomisk menar han eftersom både anställda och många ideella krafter ställer upp, både med inventering av vilt men också med att sprida kunskap.
Är det inte svårt att vara objektiv?
– Nej, det är det inte. Vi baserar all information på forskning och fakta. På så vis blir det ganska enkelt. Jag tror inte att man ska komplicera det, säger han.
Hur förhåller ni er till att det finns forskning som kommer fram till olika slutsatser. Till exempel i viltvården är det omstritt om jakt på rovdjur gynnar den biologiska mångfalden eller inte?
– Finns det två olika resultat ska vi informera om det, vi strävar alltid efter att utgå ifrån fakta. Det kommer ju aldrig vara så att någon sitter på sanningen, säger han.
Redovisar ni för olika uppfattningar när allmänhet ringer?
– Det vet jag inte säkert men det ska vi göra, säger han.
Bo Sköld menar även att uppdragsgivaren, staten, också måste säkerställa att uppdraget följs och att det är objektiv information som ges. Jag frågar landsbygdsminister Eskil Erlandsson om regeringen gör det.
– Vi bevakar naturligtvis eventuella intressekonflikter som kan uppstå mellan Svenska Jägareförbundets ståndpunkter och det allmännas intresse. Det är dock viktigt att notera att Svenska Jägareförbundet har en unik kunskap om jakt och vilt som samhället vinner på att få del av, säger han.
Landsbygdsministern menar också att denna unika kunskap är en av orsakerna till att intresseorganisationen Jägareförbundet får i uppdrag att informera allmänheten istället för Naturvårdsverket eller annan myndighet.
– Inom Jägareförbundet finns tillgång till kunskap som är svår att hitta på annat håll, säger han.
Både Eskil Erlandsson och Bo Sköld hänvisar till historien som viktig bas närman tittar på det allmänna uppdraget. De betonar båda att förbundet haft uppdraget sedan 1938.
– Om man ska förstå sammanhanget så måste man titta på Svenska Jägareförbundets historik. Förbundet startade för att skydda och vårda de klövviltstammarna som höll på att utrotas. Organisationen skapade förutsättningar för jakten och viltvården. När nya jaktlagstiftningen infördes 1938 fanns ingen myndighet som hade ansvar för dessa frågor och Svenska Jägareförbundet fick det så kallade allmänna uppdraget att sköta delar av jakten och viltvården i Sverige, säger Bo Sköld.
Ett liknande upplägg fanns också för Naturskyddsföreningen. De hade i uppdrag av staten att sköta delar av naturvården på 50-talet. När Naturvårdsnämnden tillkom och länsstyrelserna fick naturvårdsenheter upphörde dock Naturskyddsföreningens uppdrag. I sin årliga rapport till regeringen om uppdraget redovisar Jägareförbundets att en stor del av arbetstiden gått till kontakter med allmänheten via telefon och epost. Personalen har haft mycket kontakter med medier runt om i landet och medverkat vid mässor, informationsmöten, seminarier och andra arrangemang dit allmänheten har tillträde. Hemsidan lyfts fram som den viktigaste kanalen för att nå ut med information till allmänhet och jägare. Man har också svarat på remisser till myndigheter. Sven Stenson ordförande för Djurskyddet Sverige anser att just dessa delar av uppdraget skapar ett demokratiskt problem.
– När man får stora ekonomiska medel till mediekontakter, hemsida att nå ut med, remissarbete till myndigheter, seminarier med mera skapas möjligheter för Jägareförbundet att bli en stark aktör i samhällsdebatten. Många av de arbetsuppgifter de gör inom ramen för det allmänna uppdraget är precis samma vi gör i vårt påverkansarbete som djurskyddsorganisation utan att få en krona, säger han.
Att Jägareförbundet är en stark aktör i samhällsdebatten leder till djurskyddsproblem när vissa delar av deras intressefrågor blir till faktiskt politik, menar han. Att de skulle kunna förhålla sig objektivt ifrågasätter han starkt.
– Man måste som allmänhet veta vilket intresse som talar så att ett sakintresse inte blir objektiv fakta till exempel i frågan om jakt på rovdjur. Att Jägareförbundet har ett sådant informationsuppdrag är lika skruvat som om läkemedelsbranschen skulle ha i uppdrag att ge allmänheten information om läkemedel och biverkningar.
Han tycker att systemet måste ses över.
– Att uppdraget funnits i 70 år är inget argument för att det ska finnas i 70 år till. Man borde ha en lösning där Naturvårdsverket får regeringens uppdrag att samarbeta med ideella organisationer för att sänka kostnader och involvera fler medborgare. Att de i olika projekt och riktade bidrag tar in olika organisationer. Men inte som nu när det allmänna uppdraget till Jägareförbundet verkar cementerat på grund av tradition och antagligen hård lobbying, säger Sven Stenson.
Ur viltvårdsfonden:
Siffrorna avser hela året 2011.
Källa: Kammarkollegiet.
• Svenska Jägareförbundet 50,5 miljoner
• Naturvårdsverket 23,5 miljoner
• Polismyndigheterna 14, 1 miljoner
• Jägarnas riksförbund 6,4 miljoner
• Statens veterinärmedicinska anstalt 3
miljoner
• Länsstyrelserna 6,2 miljoner
• Lantbruksuniversitetet 1, 1 miljoner
• Skogsstyrelsen 1 miljon
Årets allmänna uppdrag:
• Övergripande information 15,7 miljoner
• Information om praktisk jakt och förvaltning
av vilt 19, 2 miljoner
• Viltövervakning 4,7 miljoner
• Vilt och Trafik 2,5 miljoner
• Yrkesmässig jägarutbildning 1 miljon
