Ett djurförsök som är förbjudet i Stockholm kan godkännas i Göteborg, och vice versa. Bristen på riktlinjer gör att de nämnder som godkänner försöken beslutar olika. Inte heller den nya centrala djurförsöksetiska nämnden kommer att göra situationen bättre, menar nämndledamoten Karin Gabrielsson Morton från Forska Utan Djurförsök.
Alla forskare som vill använda sig av djurförsök måste få tillstånd av en djurförsöksetisk nämnd. Nämnderna ska avgöra om det lidande som orsakas är motiverat i relation till nyttan med försöket. Det finns 7 fristående nämnder i landet. Men nämnderna beslutar olika, skriver tidningen Riksdag & Departement som granskat nämnderna.
– Jag har mycket tydligt hört talas om forskare som vet att försök godkänns i en nämnd och avslås i andra. Därför söker man i den nämnd där man tror att man får ja, säger Erik Göransson, ordförande Uppsala djurförsöksetiska nämnd, till Riksdag & Departement.
Han får medhåll av Inge Skog, från Djurens Rätt i Malmö och medlem i Malmö/Lunds djurförsöksetiska nämnd.
– Det är en total rättsosäkerhet, ett lotteri både för djuren och för forskarna. Djuren kan utsättas för ett plågsamt ingrepp i en stad som de skulle ha sluppit i en annan utan att det finns en motivering till varför.
I samband med att det nya EU-direktivet om djurförsök infördes vid årsskiftet fick systemet med nämnderna ett tillskott – en central djurförsöksetisk nämnd. Den centrala nämnden ska bli en instans dit forskare – men inte djurförsöksmotståndare – kan överklaga de regionala nämndernas beslut. Särskilt plågsamma försök ska dessutom eftergranskas. På detta sätt är nämndens beslut tänkta att bli vägledande för de regionala nämnderna. Men Karin Gabrielson Morton, sakkunnig på organisationen Forska Utan Djurförsök och ledamot i den centrala djurförsöksetiska nämnden, tror inte att det kommer att lösa problemet.
– Den centrala nämnden kommer inte att göra någon större skillnad, i alla fall inte under de första åren. Bara de ärenden som har fått avslag får överklagas. Det vore mycket bättre om även godkända djurförsök får överklagas centralt, då skulle det kunna etableras en praxis för vad som ska tillåtas och inte tillåtas.
Det är just bristen på riktlinjer och praxis är det som gör att de regionala nämnderna beslutar olika, menar hon. Dessutom saknas kunskap om alternativa metoder, menar Karin Gabrielson Morton.
– Det finns ingenstans nämnderna kan vända sig för att få information om bästa möjliga sätt att utföra ett ingrepp eller att till exempel hålla djuren på ett bra sätt. Vi vill införa ett så kallat 3R-center för alternativa metoder, säger hon.
3R står för Replace, Reduce och Refine – ersätta, minska, förfina – och är principer för att minska antalet djur som används i djurförsök och att minska lidandet för de djur som används. 3R är en av hörnstenarna i det nya EU-direktivet om försöksdjur.
Det tänkta centret skulle kunna göra att nämndernas kunskapsnivå jämnas ut, menar Karin Gabrielson Morton. Därmed skulle nämndernas besluten påverkas och bli mer lika.
De djurförsöksetiska nämnderna hör till Jordbruksverket, men varje nämnd är fri att tolka verkets föreskrifter på egen hand för att sedan fatta egna beslut. Myndigheten är medveten om att besluten ser olika ut i olika nämnder.
– Vi jobbar hela tiden med att besluten ska bli mer rättssäkra och rättvisa men vi är inte helt färdiga med det arbetet, säger Viveka Hillegaart, chef för enheten för försöksdjur på Jordbruksverket, till Riksdag & Departement.
Foto: Janet Stephens
