Tio aktiva medlemmar driver Djurskyddet Åsele i södra Lappland.
− Vi är väldigt stolta över vårt katthem, säger ordförande Marie Östlund.
På kylskåpet i Katthemmet Kurrlyans kök sitter lappar med scheman och rutiner för hur katterna ska skötas. Marie Östlund slår sig ned på en pinnstol. Det dröjer inte många sekunder innan katten Tiger, 5 år, dyker upp. Marie stryker honom över pälsen. Strax därefter kommer hans bästis Musse, 1 år.
− Men Musse, säger hon och skrattar när han hoppar upp i knäet och sträcker fram sitt huvud för att gnida det mot hennes hand. Musse och Tiger kommer från ett hem där de vanvårdades. De är väldigt sociala nu, men de var så rädda när de kom. Det gällde att ha stort tålamod och till en början sitta och umgås på håll. Nu har de varit här i fyra månader.
För ett år sedan blev Djurskyddet Åsele avhysta från marken som de arrenderat av Åsele kommun. I stället fick de möjlighet att hyra en närliggande tvårumslägenhet hos Stiftelsen Åselehus. Den ligger centralt i Åsele, och rymmer 16 katter. Medlemmarna har byggt burar och inrett dem med hyllor i olika höjder. I badrummet glänser en nyinstallerad tvättmaskin och torktumlare.
− Det är en riktig lyx, något inte alla katthem har. I den tidigare lokalen – byggnaden som nu används som kattkarantän – fanns varken vatten eller avlopp.
Tvärs över gården står baracken som Marie pratar om. Den är flyttad från den tidigare tomten och har plats för tio katter. Djurskyddet Åsele har jobbat för att bli mer synliga de senaste åren. De deltar i lokala evenemang och är aktiva på sociala medier. I takt med att verksamheten har vuxit, har också antalet omhändertagna katter ökat.
Katterna som lämnas eller fångas in har en brokig bakgrund. En del är övergivna. Andra är förvildade katter som levt hela sina liv utan ett hem. Marie berättar att det händer att de förvildade katterna skjuts av markägare, för att de inte ska bli för många.
En hemlös katt har särskilt etsat sig fast i minnet. Marie visar en bild på Greta, en grå, stor katt med ett tilltufsat yttre. Hon blev inte insläppt av andra katter i värmen i en ladugård. Och kattägaren tog inte ansvar för det. Antagligen fick de som kom in i ladugården mat, tror Marie. Men inte Greta.
− Öronen och trampdynorna var förfrusna och lossnade inom kort. Det var fruktansvärt. Såren läkte och det kom nytt skinn på tassarna.
Men det värsta minnet har Marie från en kattkoloni i trakten. Djurskyddet Åsele hjälpte till att fånga in katter som under lång tid hade fått föröka sig okontrollerat.
− Där var det 30 års inavel. Alla katter såg exakt likadana ut. En äldre person matade katterna med det som fanns att tillgå och ville bara väl, förmodar Marie. Djurskyddet Åsele fann även döda kattfoster och döda katter på platsen.
Marie önskar att länsstyrelsen gjorde fler oanmälda hembesök till djurägare som har fått klagomål för bristande djurhållning. Hon är besviken över att djurskyddshandläggarna i förväg meddelade en annan anmäld kattägare när de skulle komma. På grund av det förbättrade kattägaren tillfälligt djurhållningen innan kontrollen.
För att få reda på varför länsstyrelsen agerade så ringer vi Annelie Grip Hansson, länsveterinär i Västerbotten. Hon vet inte vilket fall som Marie Östlund syftar på, och kan därför inte svara på varför de inte gjorde en oanmäld kontroll i det aktuella fallet. Men hon kan berätta om hur de generellt arbetar. Det finns en vägledning som exemplifierar olika allvarlighetsgrad som gäller bristerna. I en bedömning väger de exempelvis in om de har tidigare erfarenhet av djurhållaren.
− De flesta ärenden åker vi inte ut på. Vi skickar informationsbrev och oftast med återkoppling så att djurhållaren förväntas ringa upp. Skickar vi ett brev åker vi inte ut på kontroll. Då förväntar vi oss att den som tagit emot brevet åtgärdar. Det är vår erfarenhet att det har god effekt. Det är inte säkert att en fysisk kontroll har bättre effekt än ett informationsbrev. Folk kan återfalla i tidigare beteenden oavsett, menar Annelie Grip Hansson.
Marie Östlund är också kritisk till ett tillfälle då Djurskyddet Åsele hade klagat på misären som några katter levde i hos en person. Vid tillfället för anmälan var katterna inkvarterade hos Djurskyddet Åsele, med djurägarens medgivande.
På grund av att katterna hade blivit inhysta på katthemmet hävdade djurskyddshandläggarna att de inte kunde följa upp anmälan.
− Är man inte djurhållare, vilket personen inte är om han har lämnat ifrån sig djuren, då har vi inte rätt enligt djurskyddslagen att göra kontroll. I det fallet gjorde vi den bedömningen. Det är också en resursfråga, vi måste lägga insatserna där det gör mest nytta, säger Annelie Grip Hansson.
Länsstyrelsen gör enbart de insatser som de tror kommer hålla i en eventuell överklagan, poängterar hon och passar också på att berömma de ideella föreningarnas djurskyddsarbete. Men påpekar samtidigt att det är viktigt att gränsen mellan myndighetsarbetet och det frivilliga är tydlig.
Det är inte enbart katter som överges. Även kaniner. I fjol tog Djurskyddet Åsele emot sju stycken. Av dem omplacerades fem, berättar Marie.
− De flesta kaniner har hamnat hos oss på grund av okunskap. Folk vet inte att de förökar sig som kaniner.
Eftersom marknaden är mättad på kaniner är det svårt att hitta nya hem åt dem. Oftast lämnar djurägarna kaninungar till Djurskyddet Åsele eller släpper ut dem i det fria.
Ett par kilometer ifrån Katthemmet Kurrlyan visar Marie upp sin privata trädgård där föreningens elva kaniner bor. En del är utomhus i kaninburar, andra är i kaninstallet. Under sommarhalvåret får de utevistelse i den provisoriskt byggda hagen.
− Jag har fött upp kaniner, men det gör jag inte längre, det finns för många kaniner. Folk släpper ut dem vind för våg nuförtiden. Det har ökat – framför allt de sista två åren. Och detta trots att djurskyddslagen föreskriver att djur inte får överges.
− Lagarna är bra, men de följs inte, säger Marie och skakar på huvudet.
Hon har inte heller märkt någon skillnad på antalet hemlösa katter efter att lagen om registrering och id-märkning av katter trädde i kraft 1 januari i år.
− Här är det i stort sett likadant. Vi går ut med information för att fler ska tänka på det. Jag har till och med pratat med folk som vägrar och säger att ”myndigheterna ska inte veta någonting om vad jag har för djur”, säger hon.
Föreningen hjälper ibland djurägare med omplacering eller med att hitta jourhem till katter, kaniner, sköldpaddor och råttor.
− Vi tar emot i mån av plats. Men i första hand vill vi att djurägarna ska annonsera själva. Ibland hotar djurägare med att avliva katten. Men där får man ha is i magen och känna efter om det ligger något bakom hotet innan man bestämmer sig för att ta katten. Det är hemskt att de gör på det viset.
Marie gillar sitt uppdrag som ordförande, och arbetet med djuren känns meningsfullt.
− Det är ju inte alldeles jätteenkelt – men det tror jag inte att det är för någon förening. Vi har turen att ha en styrelse. En del föreningar har ju fått lägga ned för att de inte fått ihop folk. Vi skulle vilja ha fler volontärer, för att få lite semester ibland.
I februari hittade föreningen en volontär, en kattägare från Schweiz, via Volontärbyrån. Volontärbyrån är en ideell verksamhet som kostnadsfritt kopplar ihop volontärer med organisationer. Djurskyddet Åsele ordnade med en säng, så att personen kunde bo bekvämt i samma lägenhet som katthemmet är inhyst i.
Marie berättar att den schweiziska volontären var jätteduktig på svenska. Hon brukar besöka södra Sverige för att segla, men hade sökt plats via Volontärbyrån för att få se de norra delarna av landet. Väl på plats umgicks hon med medlemmarna i Djurskyddet Åsele.
− Hon skötte städning och matning på katthemmet. Alla Djurskyddet Åseles volontärer fick i stort sett ledigt från detta under tre veckor. Det var helt suveränt, säger Marie.
Text Anna Carlehed
Foto Johan Gunséus
Om Djurskyddet Åsele
Föreningen har varit ansluten till Djurskyddet Sverige sedan 2011. Den har 50 medlemmar varav 10 aktiva. Inga anställda.
2022 tog föreningen emot 39 katter, varav 35 omplacerades. Verksamheten finansieras i första hand med bidrag från Djurskyddet Sverige. Därtill kommer gåvor i form av kattmat eller bidrag via swish. Föreningen samlar också in pengar på lokala marknader fyra gånger om året.
Se fler bilder från verksamheten
Foto Johan Gunséus
