Lodjursungen hade sökt trygghet i ett träd för att komma undan jägarnas hund. Tyvärr skyddar det inte mot skjutvapen. Men precis när skottet skulle falla ringde jägarnas telefon – lodjursjakten i Gävleborg var avblåst.
Samtalet kom från länsstyrelsens besiktningsman som berättade att antalet lodjur som fick dödas i länet nu var uppfyllt. Jägarna stod kvar runt trädet och diskuterade beskedet. Lodjursungen tappade då fotfästet och trillade ner bland hundar och jägare, för att genast sätta fart mot friheten. En hund sprang efter, men jägarna lyckades koppla henne igen, skriver Jakt & Jägare.
Lodjursungen i trädet, och resten av Gävleborgs lodjur, kan pusta ut för detta år. Sex djur fick sätta livet till innan kvoten var fylld.
Under årets jakt har landets jägare tillstånd att fälla sammanlagt 102 lodjur. Jakten pågår från första helgen i mars och månaden ut. Arten får jagas trots att den är klassad som ”Nära hotad” i listan över hotade arter.
Ett av jaktargumenten är att lodjursstammen växt till sig såpass mycket att den hotar rådjursstammen. Men det stämmer inte med statistiken, skriver Svenska Rovdjursföreningen i en debattartikel. Tendensen är snarare att antalet rådjur ligger konstant eller ökar, hävdar de. Organisationen menar även att lodjuren gör minimal skada på landets tamdjur.
Sven-Erik Alhem, styrelsemedlem i Djurskyddet Sverige med ansvar för rovdjursfrågor, fördömer särskilt lodjursjakt med fälla.
– Fällfångsten framförallt är väldigt plågsamt för lodjuret. Frånsett att det är förkastligt över huvud taget så förekommer det även att man låter fällan stå kvar ovittjad under längre tid, och det är synnerligen plågsamt. Fällfångst får aldrig förekomma över huvud taget när det gäller lodjur, säger han.
Liksom vargen är landets lodjur hårt ansatta. Men Sven-Erik Alhem tror snarare att det beror på en konkurrenssituation än något upplevt hot från arten.
– Det är många som vill ha bort lodjuren för att de river rådjuren, och det är också bytesdjur för jägare.
