Kommuner vill köpa djurvänligt. Ändå måste de handla importerat kött från djur som transporterats långt och som slaktats utan bedövning. Här förklarar vi varför.
Varannan kyckling som serveras på riksdagens matbord är producerad på ett sätt som inte är tillåten i Sverige och samma sak gäller i Stockholms Stad. Där är dessutom mer än varannan pannkaka och makaron gjord på ägg från den gamla sortens oinredda burar som inte är tillåtna i EU längre. Siffrorna är framtagna av frilansjournalisten Sven Secher som skrivit en rapport om den offentliga maten. Och det blir många ägg och kycklingar det handlar om. Det serveras tre miljoner måltider varje dag i Sveriges skolor, äldreboenden och sjukhus. Ändå vill många kommuner köpa djurvänligt. Över hälften har ställt djurskyddskrav i sin upphandling. Det visar en rapport från Miljöstyrningsrådet som kom under 2012.
Så hur kan det bli så att man för skattepengar köper livsmedel som inte är producerade med samma höga djurskyddskrav som svensk lagstiftning kräver? Som till och med är olagliga att producera på det viset i Sverige? När en kommun ska upphandla mat styrs de av Lagen om offentlig upphandling. De får ställa djurskyddskrav, det har domar i både förvaltningsrätt och kammarrätt slagit fast men kraven måste vara formulerade på ett visst sätt. Till exempel får man inte säga att maten ska vara producerad enligt svensk djurskyddslag. Det skulle hindra konkurrensen från andra EU-länder och alla inom EU måste ha en möjlighet att kunna ge ett anbud. Miljöstyrningsrådet som är regeringens expertråd tar fram mallar som kommunerna kan ta hjälp av i sin upphandling. Till exempel kan kommuner enligt deras mallar kräva att man bara vill ha kött från djur som transporterats i max åtta timmar, som slaktats med bedövning och som inte behandlats med antibiotika om de inte är sjuka. Lagen om offentlig upphandling kräver dock att kommunen ska kunna kontrollera att de verkligen får den vara de efterfrågat från leverantören. Alltså, har kommunen krävt att de bara vill ha ägg från frigående höns så måste de kunna säkerställa att äggen som levereras inte kommer från burhöns. Detta gäller även om grossisten i ett avtal lovat att bara leverera ägg från frigående höns. Hur den där kontrollen ska gå till har visat sig vara en svår fråga att komma överens om. Upphandlingarna har därför blivit rättsliga tvister där Sigtuna och Rättviks kommun har blivit mest uppmärksammade. De har båda blivit prövade i både förvaltningsrätt och kammarrätt och domstolarna har kommit till helt olika beslut.
I nuläget är det ingen som vet exakt vad som gäller och många efterfrågar vägledning. Rättviks kommun överprövade kammarrättens dom till Högsta Förvaltningsdomstolen. De meddelade nyligen att de inte anser det nödvändigt att pröva fallet.
I artiklarna nedan kan du läsa mer om varför upphandlingen är så svår, vad som tidigare har hänt och vilka lösningar lantbruksministern ser.
Rättvik vill göra rätt för djuren
Kommunerna dras inför rätta
Ministern svarar hur kommunerna ska göra
