Många frågor rör hundar som regelbundet rymmer och angriper människor och djur. I förra Polisperspektiv med Mikael Åslund besvarades just en sådan fråga Min katt sprang för sitt liv.
En läsare kände igen sig i situationen, men undrar vad man kan göra när angriparen är en katt? Polis Mikael Åslund svarar och ger även ett förslag på hur kattens status kan höjas till samma nivå som hundens.
Har du en egen fråga? Mejla oss! Adress nederst!
Hej Mikael Åslund!
Jag läste artikeln om katter som blir attackerade av hundar, och grannosämja i samband med detta. Jag lider med dem som är drabbade. Men med anledning av det så skulle jag jättegärna vilja att ni uppmärksammar ett annat problem, som faktiskt är ännu svårare att komma åt. Katter som skadar katter.
Både när man pratar med länsstyrelsen och läser olika forum på nätet, så blir det tydligt att det här innebär en hemsk situation för många snälla utekatter och deras ägare (jag är själv en av dem). Här är en blind fläck i lagstiftningen. Det ansvar som kattägare hade tidigare har tagits bort, och det har lagts så stor vikt vid ”katters rätt att utföra ett naturligt beteende” att just inga begränsningar finns. Varken när det gäller attacker mot andra djur eller mot människor. Inte ens mot barn. Och lagen tolkar ”naturligt beteende” obetingat som att katter ska vara frigående, vilket i sig är märkligt det är fullt tillåtet att ha innekatter, och att många katter trivs utmärkt med det.
Tillsynslagen säger visserligen att man som ägare till både hund och katt är skyldig att hålla sådan uppsikt över sina djur att de inte kan orsaka skada eller avsevärd olägenhet. Men när det gäller katt så finns inga som helst åtgärder som ägarna kan beläggas med, till skillnad från hund.
Undergivna katter som utses som mobbingoffer av andra dominanta och revirhävdande katter har inga rättigheter och skyddas inte ens av djurskyddslagen. Människor får inte skada katter (förstås), hundar får inte skada katter, hundar får inte skada hundar, men katter får skada och till och med döda andra tamkatter utan att någonting händer.
Att det inte är ett ”naturligt beteende” spelar i lagens mening plötsligt ingen roll. Förhoppningsvis hjälper den nya rekommendationen om kastrering i en del fall (fast det är ju lika idiotiskt där, att det inte finns några påföljder för försummelse).
I mitt fall så trakasseras mina gamla katter, som gått i kattlucka i hela sitt liv och älskar sitt uteliv, av en kastrerad, aggressiv bjässe som flyttat dit. Mina katter håller sig 50-100 meter runt huset. Den nya bor 600 meter ifrån, men ska absolut ha just deras revir, fast han är kastrerad och har gott om plats runt sitt hem.
Mina är små till växten och 15 år, den nya är mycket yngre och väger mer än dubbelt så mycket. Särskilt min kastrerade hankatt blir så illa utsatt att jag fruktar för hans liv. En stor del av min tid går åt till att övervaka dem när de är ute, och jag har också betalat höga veterinärkostnader för skador som han har åsamkat.
Jag är van vid hemlösa katter (sitter i styrelsen för en förening) men har aldrig sett en katt bete sig så vettlöst förut. Den attackerar även mig, flyger upp på mig och siktar mot strupe och ansikte. Hans storlek gör att han nästan slår omkull mig och jag måste vara oerhört vaksam när jag går ut numera. Han har hittills gett mig ordentliga bit- och rivskador på både armar och ben. Inga skrämseltaktiker hjälper och ägarna tar inte ansvar utan tycker bara att jag är jobbig. Och det finns absolut ingen hjälp att få!
Det går att polisanmäla, men då kan det bara handla om ekonomisk ersättning enligt skadeståndslagen, och då ska det helst finnas bildbevis från själva händelsen, vilket inte är helt lätt.
Kan ni vara snälla och titta på detta?
Anonym utan utvägar
”Kattägaren kan räknas som grovt oaktsam”
Hej Anonym utan utvägar,
och tack för att du vänder dig till Tidningen Djurskyddet med din fråga.
Jag har tidigare ställts inför frågan från andra som beskrivit motsvarande problem när det gäller katter. Frågan kan inte med lätthet besvaras varför jag kommer att ange olika möjligheter utan inbördes rangordning.
Det som gör frågan svår att besvara ur ett juridiskt perspektiv är att katter har rätt att ströva fritt i Sverige. Detta innebär att den som har olägenhet av katt som strövar fritt får stängsla, stänga fönster och dörrar för att hålla katten borta, enligt mark- och miljödomstolen (2000-M 398). En så allvarlig olägenhet som du beskriver omfattades inte av nämnda dom.
Det kan vara värt att undersöka om kommunen utfärdat några föreskrifter med stöd i ordningslag (1993:1617) som kan vara tillämpliga. Kommunen får inte utfärda föreskrifter om frågor som är reglerade i andra författningar. Eftersom det finns så lite föreskrivet om katter kan detta vara en möjlighet.
Jag nämner för fullständighetens skull att det i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreskrivs i 36 §, husdjur och andra djur som hålls i fångenskap ska förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Detta är en kommunal tillsynsuppgift men jag har inte funnit paragrafen tillämpad på något fall av detta slag.
Teoretiskt skulle man också kunna tänka sig att kattägaren är grovt oaktsam genom att vara medveten om att just den specifika katten skadar andra djur, djurplågeri. Detta förutsätter då att man har informerat kattens ägare och kan styrka det genom exempelvis ett rekommenderat brev med mottagningsbevis.
Man måste också visa att det är den aktuella katten exempelvis genom att fotografera eller filma kattens beteende. Man ska visa att kattens ägare inte gör något för att förhindra ett upprepande och därför är grovt oaktsam. Åklagaren bedömer om det finns tillräckligt med bevisning för att få en fällande dom, annars ska åtal inte väckas. Frågan om ekonomisk ersättning enligt skadeståndslag (1972:207) utreder polisen endast i samband med till exempel ett djurplågeri.
Dessvärre tror jag att exemplen ovan leder till föga framgång. Men, vad göra?
Kattens status måste höjas. Mycket har redan gjorts av djurskyddsorganisationer och kattvänner: Numera omfattas alla katter av djurskyddslagen, det är straffbart att överge en katt och polismyndighetens tillstånd till avlivning av förvildade katter inom tätbebyggt område får inte ges generellt. Om man beslutar om ett kattregister kommer kattens status ytterligare att höjas och med det öppnas andra möjligheter till lösning på problemet som du beskriver.
I tillsynslagen föreslås länsstyrelsen ges möjlighet att vitesförelägga den som inte varaktigt märker sin katt. Man bör också ge länsstyrelsen möjlighet att förelägga kattägare att ha tillsyn över sina katter som strövar fritt och orsakar de problem som du beskriver. Länsstyrelsen bör enligt min mening i sådana fall kunna begränsa kattägarens möjlighet att låta just den aktuella katten ströva fritt genom ett föreläggande. En alternativ rastningsmöjlighet kan vara en kattgård eller att den rastas i koppel.
Har du en polisfråga om djur? Mejla den till så vidarebefordrar vi den till Mikael Åslund.
Foto Linda Bing Obs! Katten på bilden är inte den som frågan gäller.
