Hon var undernärd, hade svårt svullna tassar och hade tappat all päls – och ett tag hängde hennes liv på en mycket skör tråd. Men tack vare en veterinär som vägrade att avliva och Djurskyddet Sunne lever schäfertiken Kejla idag ett lyckligt liv, i ett kärleksfullt hem – långt bort från misären.
Catharina Ekberg, ordförande för Djurskyddet Sunne, kommer aldrig att glömma första gången hon såg schäfern Kejla.
– Hon var väldigt undernärd och nedgången. Tassarna var så svullna och hon hade tappat all päls. Och huden var skrynklig, grå och flammig, ungefär som hård elefanthud. Det var nog det jag tyckte var allra hemskast, berättar Catharina Ekberg.
Kejla hade ännu inte hunnit fylla fyra den där sommardagen 2014 då Catharina Ekberg träffade henne första gången, men hon såg mycket äldre ut. Kejlas ägare missbrukade alkohol i perioder och hunden vanvårdades. Dessutom led Kejla av allergi som aldrig hade blivit behandlad, och det var det som fått hennes tassar att svullna och pälsen att trilla av – dessutom hade den gett henne problem med öronen. När Kejlas ägare lades in på behandling för sitt missbruk fick hans ex ta hand om hunden. Schäfertiken var i så dåligt skick att den före detta partnern beslutade sig för att Kejla skulle avlivas, och så bar det av till veterinären.
– Men veterinären vägrade. Det berodde mycket på att hon hade träffat Kejla tidigare i tjänsten. Först en gång då hunden var ett år. Sedan två år senare, och då kunde veterinären konstatera att Kejla inte fått den behandling som hon behövde. Så veterinären ville inte avliva, hon tyckte att Kejla aldrig fått en riktig chans att bli bra, och att hon absolut förtjänade den där chansen, säger Catharina Ekberg.
Eftersom schäfern var i så dåligt skick kopplades Länsstyrelsen in och så småningom fick Djurskyddet Sunne frågan av ägarens expartner om de kunde tänka sig att ta sig an fallet Kejla. Efter diverse pappersexercis hämtade Catharina Ekberg hunden och tog henne till veterinär.
– Jag ville veta om det var möjligt att få henne frisk. Även om Kejla var i så dåligt fysiskt skick, så var hon väldigt stark psykiskt och lugn, trots det som hänt. Så vi bestämde att vi skulle försöka, säger Catharina Ekberg.
Och så fortsatte kampen för Kejla. Catharina Ekberg lät sitt eget hem bli jourhem åt den hårt prövade hunden.
– När hon först kom till mig var hennes tassar så uppsvällda att hon knappt kunde stå på dem. Så i början var den motion hon klarade av mest att gå runt husknuten och uträtta sina behov, berättar Catharina Ekberg.
Så började en lång tid av rehabilitering för Kejla. Hon fick kortison och penicillin och behandlades med specialschampo för huden. Mycket krut lades ner på hennes mat, att den skulle vara färsk och specialutformad för hennes behov.
Djurskyddet Sunne drog igång en kampanj på Facebook för att samla in medel till Kejlas rehabilitering. Många engagerade sig i schäfertikens öde och förutom pengar från privatpersoner, sponsrade företag med specialfoder. Kejla blev bättre och bättre. Tassarna blev bra igen. Träningen trappades upp och hon fick bland annat springa i sand för att bygga upp sina muskler. Huden blev fin igen och pälsen kom tillbaka.
Efter flera månaders hårt arbete friskförklarades så Kejla och arbetet med att hitta ett nytt hem åt henne började. I september 2014 hade lokaltidningen Fryksdalsbygden ett uppslag om Djurskyddet Sunne och deras arbete – där berättades det bland annat om Kejla. En kvinna som läst artikeln fastnade för schäfern och greps av hennes livshistoria. Så började ett nytt liv för Kejla.
– Idag bor Kejla med kvinnan och hennes familj ute på landet, i en fin miljö där hon får vara ute och gå mycket. Och hon behöver aldrig vara ensam, säger Catharina Ekberg.
Text: Pontus Ljunghill
