Arbetet mot extremaveln går framåt. Men synen på vad som är vackert måste förändras, annars kommer problemen aldrig att lösas. Det menar Johan Beck-Friis, ledamot i Djurskyddet Sveriges styrelse, veterinär och informationschef för Sveriges veterinärförbund.
– Svenska kennelklubben står sig bra i jämförelse med utländska klubbar. Man har utan tvivel lagt frågan om extremavel på bordet. Problemet har länge diskuterats centralt och i domarkretsar. Det har gjort att en del uppfödare kanske inte väljer valpar efter de mest extrema utseendena längre. Andra har lite strutsmentalitet och menar att det inte ska sitta någon i Stockholm och bestämma vad vi ska göra. Det går långsamt, det här är ingenting som sker över natten, säger Johan Beck-Friis.
Kennelklubbens rasspecifika domaranvisningar har fått ett bra mottagande runtom i landet, även bland uppfödare av de raser med högst risk för genetiska sjukdomar. Men Johan Beck-Friis menar att det ännu är för tidigt att säga om dagens ansträngningar kommer leda någon vart.
– De senaste åren har det varit färre hundar med extrema utseenden som vunnit förstapriser. Men det här måste vara ett långsiktigt arbete som sträcker sig över ett tiotal år eller ännu längre än så, och en permanent ideologiändring att man försöker undvika de mest extrema utseendena.
I grunden handlar det om vad som anses vackert. Innan det ändras kommer ingen praktisk förändring att ske, menar Johan Beck-Friis.
– Det finns en variant av shar pei som heter bone-mouth. Den har slät hud och inte tre nummer för stor hud, som är grundproblemet med shar pei. Men den anses inte lika fin, ädel och utställningsmässig som de jätteskrynkliga hundarna. Där tror jag det måste till en förändring i folks tankesätt.
Den psykologiska aspekten är viktig, menar han. Frågan är känslig och många har ägnat hela sina liv åt att föda upp olika raser till vad de ser som perfektion. Anledningen till att uppfödare vill ha hundar med extremt utseende kan variera.
– En anledning kan vara att man vill göra ett intryck på andra med hundens utseende. Sen finns det de som är väldigt hundintresserade, och som vill vidareavla på ett visst utseende för att få det ännu mera extremt, för rasens skull. Oavsett vilken anledningen är tar inte människorna hänsyn till hundarna och deras hälsa, utan till de egna önskemålen.
Extremaveln bryter mot djurskyddslagen på flera punkter. Varför fortsätter det?
– För att det är så svårt att bevisa vem som har gjort fel. Vem ska stå till svars för att man har en hund med extremt utseende? Är det domaren, uppfödaren eller köparen?
Uppfödaren, i alla fall enligt länsstyrelsen i Skåne. Förra året förbjöds länets shar pei-uppfödare att avla på hundar med anlag för ögonsjukdomen entropion.
– Det var första gången i Sverige där man försökt ge sig på just uppfödare på grund av extremavel. Det känns som en väldigt positiv utveckling att myndigheterna börjar ta tag i det här, säger Johan Beck-Friis.
Andra vägar framåt är lobbyarbete och opinionsbildning, menar han. Frågan måste uppmärksammas både i media och hos landets kennelklubbar. Det krävs ett tålmodigt arbete i rätt riktning från uppfödarnas sida.
– Man måste vara tydlig med att de här raserna har problem, och vilka problem som finns inom respektive ras. Generaliseringar leder sällan till någon bestående förändring – man måste konkretisera för att komma vidare.
Läs mer: Avlad för extremer
Läs mer: Kennlar fick uppfödningsförbud
